Andnöd - Dikt

Så var det diktdag... igen. Och i vanlig ordning bjuder jag på en, ta-da, dikt. Och den den jag tänkte bjuda på idag skrev jag för ett och ett halvt år sedan sent en kväll. Tankarna på dikten kom dessutom till under natten innan eftersom jag hade en period när jag inte kunde sova som de första orden dök upp i min hjärna, som jag kom på grunden. Och när jag smällt orden en stund så satte jag mig ner och skrev denna.

Men innan vi kommer till dikten så vill jag meddela att jag åker nu iväg på en minisemester och om det då kommer bloggar i morgon och på freda beror på hur kopplingen till nätt ser ut. Vi ska trots allt vara långt ute på visan. Hur som helt... hoppas ni gillar dikten även om den inte tillhör den mest positiva jag skrivit.

Andnöd

Jag kanske inte tycker som dig eller alla de andra, jag är ändå en av er som på denna jorden vandra. Jag kanske inte väljer att gå med er på samma stråk, det betyder såklart inte att jag är ute efter bråk. * Jag kanske inte alltid visar vad jag känner i mitt hjärta, ändå så låter jag era lättsamma ord där inne smärta. Och jag kanske inte är lika slipad och slug som alla er, jag har likväl samma sorts känslor som ni kanske ser. * Jag kanske inte lockas lika mycket av lyx och av flärd, jag är ändå som alla ni minst lika mycket värd. Jag kanske inte dagligen vill gå till ett grått och trist jobb, men det säger inget om att jag försöker leka snobb. * Jag kanske inte heller försöker vara någon åttaarmad Shiva, det innebär inte att jag på många saker kan skriva. Och jag kanske inte alltid behöver allas tänkbara stöd, men utan familj och vänner kommer min karriär lida andnöd. - 2022,

Nu får ni alla ha en fortsatt bra och skön dag. Vi ska vara på resande fot. Tack för att ni tog er tid att läsa min dikt. Ta hand om er. En kram till alla. Hoppas vi hörs i morgon, annars på måndag.