Atmosfär - Övning 57

När man tänker på atmosfär är det lätt att man tänker alldeles för högt uppe i det blå. Sjunde himlen och så. Att man kanske tänker på det där höljet som omgärdar och skyddar vår planet. Som i sin tur bor granne med den evinnerliga rymden. Fast det kanske är så att dina tankar drar åt en måttenhet. Eller tänker du på tända ljus, en god middag och riktigt trevligt sällskap.

Jag tror nog att i det här fallet syftar det nog på den där middagen. Eller alla andra ställen ens karaktärer kan vistas på i en bok, teveserie eller film. Överallt där någonting händer. Skulle jag tro i alla fall. Hur som helst...

Atmosfär är något som kanske är ett underskattat fenomen när man pratar om berättande och romanskrivande. Jag vet att jag har en förmåga att ibland glömma bort det. Men när man ska beskriva en viss tid, till exempel 50-talet. Eller köket som en plats där det står ett gammalt kylskåp med dollargrin. Eller ett persongalleri. Ja man tjänar på att ta reda på samtida detaljer. Detaljer som sticker ut och talar om vart och när man befinner sig i historien.

Det gäller att, oavsett vilken tid historien utspelar sig och på vilken plats, så leta upp detaljer om boende, uppfinningar och klädmode som andra författare kanske glömt i sina historier. Och du får en historia med en bra grund att utgå ifrån. Och skulle det vara så att man fastar i diverse klichéer så måste man på nått vis göra dem rättvisa, ge dem ny luft och rättvisa. Göra dem personliga. Och så till dagen övning.

Övning: Skapa tre olika atmosfärer. Beskriv en lukt, ett föremål och en persons kläder som skapar den atmosfär som beskrivs i exemplen. 1. En båthamn. 2. En lägenhet på 1980-talet. 3. En spökhistoria.

Svar: Jag har bestämt mig för att jag beskriver det ur ett jag-perspektiv. Det betyder inte att det är jag, bara ett jag. Om ni förstår.

1. Båthamnen. Jag öppnade dörren på bilen och klev ut och drog in andan och kände saltsmaken i munnen. Jag såg ut över fiskebåtarna som alla låg förtöjda på sina platser. Och där vi en av båtarna stod en äldre herre i orangelysande kläder och han drog i något som såg ut som ett gammalt fiskenät. "Vad har du hittat där?" Jag pekade på det svarthala nätet. "Ett spöknät", sa mannen med grov röst. Han tog upp ett cigarett paket ur fickan och satte en cigg i mungipan som han tände med en graverad Zippotändare. Sen vände han sig mot mig igen och log snett. "Du vet att alla fiskare kan inte vara lika ordentliga som mig ... det här har någon bara dumpat där ute. Det förstå mer än vad folk tror."
   

2. Tidskapseln. Jag knackade hårt på ytterdörren och sneglade mot min kollega. Sen nickade jag. Då bankade han på dörren och skrek "polis, öppna!" När ingen reagerade kände jag på dörrhandtaget. Det var öppet. Med dragna vapen gick vi tyst in i hallen och såg oss noga omkring. Vi fortsatte genom hela lägenheten för att upptäcka att ingen var där. Jag sniffade i luften då jag kände en bekant doft. Sen log jag. "Det luktar Pamela", sa jag, "man kan nästan tro att vi klivit bakåt i tiden eller in i en tidskapsel." Kollegan nickade. "Och såg du tavlorna i vardagsrummet på de gråtande barnen?" "Jag trodde man bränt upp varenda en", sa Jag och grimaserade, "de är ju obehagliga." "Ja inte lika obehagligt som alla neonfärgade kläder som jag såg hängde i garderoben." "Trodde du att någon gömde sig i en klädgarderob?" Kollegan rykte på axlarna. "Man vet aldrig."
   

3. Spökhuset. Jag såg upp på huset. Ett gammalt kråkslott som pappa kallade det. Och hade säkert varit ståtligt en gång i tiden, nu var det ett ödehus. Jag sneglade mot min vän. "Ska vi gå in då?" "Absolut", sa han och tog fram en tändare. Sen tände han ljusen i våra lyktor. Det var inte min idé att ha ljuslyktor men min vän tyckte att det var att respektera huset. "Det fanns ingen elektitet på den tiden", sa han triumferande. "Menar du elektricitet?" sa jag med ett snett leende. Men han bara grimaserade tillbaka. Nåja nu stod vi här i våra egengjorda "Ghost-buster-overoler". Min vän gick fram till dörren och öppnade den. Sen stegade vi säkrare in än vad vi kände oss. Och direkt möttes vi av en unken doft instängd doft av mögel. Hallen var stor men allt var så smutsigt att man inte kunde se vilken färg till exempel trappan haft. Sen hörde en gnisslande på avstånd. "Vad var det?" sa jag och höll andan. "Förmodligen bara ett fönster som står och slår i vinden." "Eller ett spöke", sa hag och buttade till honom. Han bara skakade på huvudet och började sen gå sakta upp för trappen.

Det var allt för idag och jag hoppas ni gillade mina superkorta noveller. Hur som helst... nu får ni alla ha en fortsatt skön dag och sen en ännu skönare helg. Tack för att ni läser. Men ett ännu större tack om ni också delar. Ta nu vara på er och sen varandra.