Att gestalta - Övning 83

När karaktärerna i en bok är glada eller arga på varandra så kan man inte bara skriva ut att att de är glada eller arga på varandra. Man måste hitta ett sätt att berätta det utan att säga att de är glada eller arga på varandra. Utan att använda sig av orden glad eller arg tar bort mycket av spänningen. Någon som är glad kanske ler stort och gnuggar händerna. Är man arg så knyter man händerna och biter ihop.

Men att gestalta är inte så lätt som man kan tro. Under veckan har jag skrivit om att gestalta omgivningen, men idag ska jag lära mig att gestalta aktion.

För det är inte så lätt att förstå sig på hur en aktion-scen fungerar. Eller inte fungerar. För när det händer fysiska saker mellan människor, mellan människor och djur och mellan människor och materia så är det viktigt att man är noga med detaljerna. För det är detaljerna som bygger en aktion-scen.

Först börja med hur miljön omkring dem ser ut. Läsaren måste veta var de är och om det är flera på samma plats. Om de är i ett rum, i en bil, ute i skogen, på ett torg och vilken tid på dygnet det är. Människor beter sig olika beroende på plats och vilken tid på dygnet det är.

Men det är också avgörande vilken status karaktärerna kliver in med i scenen och hur nära karaktärerna är varandra. Eller djuret eller materian. Om de känner varandra, har respekt för varandra eller om de bara är främlingar. Vad man går in med i en scen är avgörande för utgången. Nu till dagens övning.

Övning: Träna på att gestalta aktion. Utgångspunkt: Jenny blir jagad av en hund i ett trapphus.

Uppgift: Beskriv händelsen och var noga med att beskriva avstånd mellan Jenny och hunden. Beskriv hur hunden rör sig, hur Jenny rör sig, var Jenny kan leta efter flyktvägar, vilka trappor hunden har svårt för.

Svar: Här kommer historien om när Jenny mötte grannens ilskna hund.

Jenny hade försovit sig. Hon hoppade ur sängen med hjärtklappning och sprang in på badrummet där hon borstade tänderna och mummade sig under armarna. Duscha fick hon hoppa över även om hon kände sig svettig. Hon drog på sig samma kläder hon hade dagen innan, ett par jeans med smutsfläckar på knäna och en dammig tröja. Hon kände hur magen knorrade men frukost fick hon äta på jobbet vid första fikan. Hon drog på sig sina sandalen, greppade sin handväska och trippade ut i trapphuset och låste dörren om sig. Sen sprang hon ner för trappan så att klappret från sandalerna som mötte marmortrappan fick det att eka i hela huset. När hon klev ut genom porten slogs hon av den friska morgonluften och hur kyligt det var fast det det var mitten av juni. Hon svängde åt höger och började småspringa mot bilen. Men så stoppades hon av att det stod en stor svart schäferliknande hund mitt på gångvägen. Jenny stannade upp. Hon såg på hunden som stod uppsträckt och mötte hennes blick. Jenny började sakta gå mot hunden. Men då ändrades hans beteende. Han lade öronen bakåt, kisade med blicken, reste ragg och visade tänderna. Sen kom ljudet. Ur strupen på hunden kom ett djupt morrande som gjorde att Lisa frös som till is. Hunden sänkte huvudet och började gå mot Lisa som insåg att hon var i fara. Hon såg sig om och insåg att hon aldrig skulle hinna tillbaka till sin port igen. Hon sprang mot närmaste port och slet upp dörren och sprang in i trapphuset. Det såg precis lika ut som där hon bodde. En bred marmortrappa som slingrade sig upp mellan lägenheterna.

Men dörren in till trapphusen stängdes långsamt så hunden han precis tränga sig in innan den stängdes. Lisa började backa upp för trappen utan att släppa hunden med blicken. Hunden följde sakta efter som om han såg på henne som ett byte. Lisa kände hur hjärtat slog hårt i bröstkorgen, hur hon om vartannat höll andan och andades stötvis. Hon kände hur svetten bröt ut i pannan.

Just då gjorde hunden ett utfall. Jenny vände sig om och började springa upp för trapporna. I panik rykte hon i varenda lägenhetsdörr i hopp om att någon skulle vara öppen. För att ringa på och vänta på att någon skulle öppna hade hon inte tid med. Hon hörde hundens flåsande kom allt närmre, hur hundens klor skrapade mot marmorn. Jenny tackade gudarna att hunden hade svårt att springa så fort som den anse önskat. Det gjorde att hon hade en chans att komma undan. Hon sprang vidare våning efter våning och rykte i dörrarna. men alla var låsta. Till slut kom hon längst upp. Men där till hennes glädje stod en dörr öppen. Hon öppnade den och sprang ut på taket. Hon hann precis smälla igen dörren när hunden kom uppfarande för trappen. Hon hörde hur hunden skällde, hur den morrade och hur han krafsade mot dörren. Jenny sjönk ner och satte sig. Hon grävde i sin handväska efter mobilen. Men då kom hon på, den hade hon glömt hemma på nattygsbordet. Jenny kände hur tårar letade sig ut på kinderna. Hur hopplösheten smög sig på och hur rädslan sen tog över. Hur skulle hon nu kunna kalla på hjälp. För så länge hunden stod utanför fanns det ingen väg ut.

Jenny visste inte hur länge hon suttit där när det med ens blev tyst. Sen hörde hon hur en nyckel sattes i dörren. Jenny flög upp och såg sig chokat om. Då öppnades dörren och ut tittade en kvinnlig polis. Hon log när hon fick syn på Jenny. Och Jenny i sin tur blev så glad att hon kastade sig framåt och gav polisen en kram. Då såg hon också att hunden låg utanför dörren och i första anblicken såg han död ut. Någon Jenny tagit för given om det inte varit för den röda tofsen som satt på hans bakdel.

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Så nu får ni ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid att läsa min blogg. Ta hand om er nu och sen om varandra.