Bröderna Coen - Övning 9A

Så var det freda igen och jag sitter just nu och filurar på vilken spännande övning jag ska få göra idag. Med rubriken bröderna (Joel & Ethan) Coen kan man inte bli något annat än nyfiken. För visst kan man lära mycket av de som inte bara av filmproducenter och filmregissörer utan även av manusförfattare. Även om jag kanske inte har dem som favoriter betyder det såklart inte att jag inte kan lära mig av dem.

Idag kommer jag ta mig an den första biten av denna övning då den är ganska så.... mastig. Ka sen är den också uppdelad i två övningar så. Så vad kännetecknar bröderna Coen? Jo tydligen är det något med deras filmer som har en speciell ton. Dessutom skapar de realism genom att ta med saker i handlingen som inte kanske borde vara där. Som kanske bara dyker upp i en scen utan att följas upp. Men genom att de tar med den scenen i historien utan återkoppling senare så får man känslan att den scenen är med för att den har hänt på riktigt. Att den är sann. Men det är kanske ingen man ska göra för ofta i sin berättelse.

Och nu till den första övningen. (Nästa övning gör jag nästa vecka.) Här jag ska testa det här med att lägga in en scen som inte nödvändigtvis följs upp. Att lyfta in det där ovidkommande men ändå fåt till det detaljerade, för att få in den där verklighetskänslan.

Övning: Jag ska skriva denna dialog utifrån denna text. Jag har valt att döpa mor och dotter till Diana och Bella.' En mor (Diana) och en dotter (Bella) sitter på ett Café (Espresso house). De har en konflikt. Ja, de sitter där och "kastar skit" på varandra. (Låt sen en dialog utspela sig vid ett annat bord. en dialog som inte har med den första att göra.)

Svar: Till Dianas glädje hade Bella ringt och frågat om de kunde gå och fika. Sagt och gjort så mötte de upp på torget och gick sen till Espresso house. När det beställt fika, en varsin caramellatte och varsin chokladmuffin, gick de en våning upp och sate sig vid fönsterbord.

"Har du hört att det var ett våldtäktsförsök igår", sa Bella och sippade på sin latte.

"Jo det var väl ett par invandrarkillar", sa Diana och nickade, "känns inte direkt otippat efter..."

"Sådär kan du väl inte säga" utbrast Bella.

"Säga vaddå?"

"Att det var invandrarkillar."

"Men det var ju det", sa Diana och höjde irriterat på ögonbrynen, "jag säger ju bara sanningen."

"Vaddå?" Bella rynkade pannan och sträckt på ryggen. "Har du läst det på Flashback eller?"

"Nej på SVT nyheter."

"Men snälla mamma även svenska killar kan våldta." "Ja men då så" sa Diana och suckade, "då är det fritt fram..."

"Det sa jag inte." Bella suckade uppgivet.

"Fast om du efter ett påstående säger men." Diana viftade uppmanande med pekfingret. "Då betyder det att man ska glömma allt som sagt innan för det efter är mer relevant."

"Nu är du dum." Bella reste på sig som om hon var på väg att gå.

"Är jag dum?" Diana skakade på huvudet. "Snälla sätt dig ner igen så."

"Men din dumma kossa" utbrast plötsligt en man som satt vid bordet innanför oss.

Mitt emot honom satt en kvinna som var högröd i ansiktet av ilska. Det gick inte att ta miste på. Bella satte sig ner igen och tittade på mig med stora ögon.

"Vad händer?" mimade Bella.

Diana ryckte på axlarna och skakade subtilt på huvudet.

"Vad kallade du mig?" utbrast kvinnan, "dessutom var det inte jag som halkade på ett bananskal ner i min väninnas säng."

"Hon ljuger har jag ju sagt", sa mannen sammanbitet, "hon ljuger värre än en..."

"Sluta!" sa kvinnan som med ens log. Inte ett vänligt leende utan som ett rovdjur. "Du kan inte trassla dig ur det här eftersom jag såg dig. Jag såg er."

"Va?" utbrast mannen, "vart var du? jag såg dig inte ens."

"Fy fan va patetisk du är", sa kvinnan och reste på sig, "nu går jag hem och packar ihop dina saker för jag vill inte ha något er med dig att göra."

"Men älskling" ropade mannen efter kvinnan.

Men kvinnan lyssnade inte utan gick med snabba steg nedför trappen. Kvar satt mannen och hängde med huvudet. Med ens såg han Diana och Bella som kämpade med att verka oberörda. De log fåraktigt mot mannen eftersom de inte visste vart vi skulle ta vägen.

"Jag ber om ursäkt", sa mannen och reste på sig.

"Det är inte oss du ska be om ursäkt" sa Bella syrligt.

Mannen nickade och gick sen snabbt ner för trappan.

"Men herregud vad var det där?" sa Bella och himlade med ögonen, "det var ju plågsamt att se."

"Kanske var han som sextrakasserade den där tjejen förra veckan", sa Diana och log snett, "du vet han som ursäktade sig med att han inte visste vem kvinnan var när det visade sig vara hans bror flickvän."

"Men mamma då" sa Bella och blinkade. "fast han såg faktiskt lite skum ut ... såg du hans mustasch."

Sen brast de båda ut i ett skratt.

Slut

Som sagt fortsättningen på denna övning kommer nästa vecka. Men nu ska ni ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er nu. Karm kram till alla som vill ha.