Bröderna Coen - Övning 9B

Så var det fredag.. och jag ska fortsätta med samma övning som jag påbörjade förra veckan. Den med Bröderna Coen. Förra veckan fick jag skriva en dialog där jag fick kasta in en liten scen, en scen som inte behövdes återkopplas till. Allt för att öva på det där med att få in en sorts realism i texterna. Och idag ska ag fortsätta at lära mig av bröderna Coen, vad det nu kan bli.

Så vad kännetecknar bröderna Coen? Jo tydligen är det något med deras filmer som har en speciell ton. Det är inte bara det att de kastar in scener utan återkoppling utan även att de startar sina berättelser genom en handling som läsaren förstår kommer att ge konsekvenser. En betydelsefull scen som kommer färga hela historien rakt igenom.

Övning: Idag går övningen ut på att jag ska starta en berättelse som kommer att ge ringar på vattnet, som sätter igång ett händelseförlopp. Jag påbörjar en berättelse utifrån detta... Det är morgon. Två hundägare möts. Jag har valt att döpa hundägarna till Peter och Kristoffer.

Svar: Klockan hade precis slagit halv sex och Peter stod i sin hall och satte på selen på sin fralla, en fransk bulldog som hans fru kom hem med för tre år sedan. Då lovade hon att hon alltid skulle gå ut med hunden, men det löftet höll en vecka. Så sen dess hade Peter tagit varenda morgonpromenad eftersom hans fru klagade på att vara sjukligt morgontrött. Peter kallade det lathet.

"Älskling ... Lena" ropade han uppför trappen, "då går jag och Sessan på en promenad."

"Men vad händer om du springer på Kristoffer igen?" ropade Lena tillbaka från sovrummet, "han kommer att vilja ha tillbaka sina pengar igen? Du vet hur arg han kan bli och jag orkar inte med att ni ska bråka hela tiden ... han är trots allt min bror."

"Jag kanske har ihjäl han om han", ropade Peter och skrattade.

"Skämta inte sådär" ropade Lena med uppenbart upprörd röst.

"Förlåt", sa Peter, "jag ska givetvis prata med han så att han vet vad som gäller ... att vi inte kan betala förrän vi fått tillbaka pengarna från försäkringsbolaget."

"Bra!"

"Ses sen."

Peter drog efter andan och gick ut genom dörren och ut mellan radhusen. Han tittade sig noga åt båda hålen innan han slog in på en gångstig som gick åt höger och som ledde ut mot skogsdungen. Han hann knappt gå mer än några meter förrän han hörde hur någon ropade.

"Peter ... Peter stanna jag vill prata med dig."

Peter vände sig om och såg hur Kristoffer kom klivandes med sitt hårsvall flygandes åt alla håll. Peter väntade motvilligt in Kristoffer som hade sin nervösa collie med sig som gjorde allt den kunde för att smita sin väg.

"Har du mina pengar än" utropade han och spände ögonen i Peter och drog i hundens koppel.

"Nej inte än", sa Peter med en suck, "hur många gånger ska jag förklara för dig att vi inte kan betala förrän vi fått pengarna från försäkringsbolaget."

De både började gå mot dungen under tystnad som två bistra farbröder. Sessan promenerade trogen vid han sida medan collin for överallt gläfsandes på allt. Peter kände verkligen att han inte orkade med sin frus bror länge till. Det enda han kunde prata om var dessa sabla pengar. Som om pengar var allt här i livet. Och så det där irriterande hunden de inte kunde med.

"Kan du inte bara ta ett lån och betala mig", sa Kristoffer så fort de nått dungen. Han stannad upp och såg på Peter med stirriga ögon. "Jag måst ha pengarna nu. Förstår du vad jag säger."

"Och hur många gånger ska jag behöva säga åt dig att jag inte har pengarna", sa Peter med en djup suck, "Och hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte tänker ta lån för den sakens skull."

"Men du fattar inte" sa Kristoffer och puttade till Peter.

Peter som inte hade långt till ilskan tände till och puttade Kristoffer tillbaka. Han föll handlöst bakåt oh slog huvudet i en sten. Samtidigt stack den nervösa collien iväg som ett spjut. Peter kunde se hur blodet forsade fram över marken. Han tittade sig om ren panik ifall någon hade sett dem tillsammans. För ett ögonblick stod han och funderade på vad han skulle göra, men sen vände han sig bara om och fortsatte sin morgonpromenad som om inget hade hänt. Han gick den vanliga rundan och sen hem igen. Ständigt med tanken om någon sett dem. När han kom in så hade hans fru tagit sig ur sängen och ner i köket där hon lagat hans favoritfrukost.

"Åh vad gott" sa Peter och gnuggade händerna.

Han såg snabbt såg till att Sessans sela blev avtagen precis som hans egna ytterkläder. Sen gick han och satte sig vid köksbordet.

"Träffade du på Kristoffer?" sa frun och ställde fram ett fat med bacon och ett fat med äggröra på köksbordet.

"Nej jag lyckades missa honom idag" sa Peter och tog för sig av äggröran.

Slut

Nu så hoppas jag ni gillade min, rätt enkla inledning. Ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er. Kram.