top of page

Historien om Anna - Övning T9

  • Skribentens bild: Diana Ramkvist
    Diana Ramkvist
  • 16 maj
  • 5 min läsning

Uppdaterat: 15 okt.

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...


*Media från Pixabay, redigerad i Wix.
*Media från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.


Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 6 sen 5. Det gör karaktären 65 år.


Tärning röd. Vart bor din person:

  1. på en ö...

  2. i en stor stad...

  3. under en gran...

  4. på en bondgård...

  5. i ett höghus...

  6. i en förtrollad trädgård...


Tärning blå. Vad har din person med sig:

  1. en baddräkt.

  2. ett förstoringsglas.

  3. en trasig mobiltelefon.

  4. en bukett blommor.

  5. en sax.

  6. en karta.


Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

  1. Jag har inte varit ute på sju år.

  2. En gång dödade jag en katt.

  3. Min önskan är att bli soldat.

  4. Mitt andra namn är Hubert.

  5. Jag är kär i min tandläkare.

  6. Jag har aldrig skrivit ett brev.


Vart bor min person? I en förtrollad trädgård

Vad har min person med sig? En baddräkt.

Vilken hemlighet bär min person på? Jag har inte varit ute på sju år.

Jag döper min karaktär till Anna. Han är 65 år gammal och kommer från Hillevik.



Här kommer den sanna historien om Anna. Hon bor i en liten gammaldags villa i Hillevik som ligger strax norr om Gävle. Och alla som bor granne med henne vet att Anna minsann har gröna fingrar. Hennes trädgård är en ett praktfullt exempel på en prunkande trädgård. Den innehåller så mycket grönska att man på sommaren har svårt att se huset från vägen. Men det är ingen stökigt trädgård, utan den är välorganiserat in i minsta detalj.


Barnen i området hade fått tycke av tant Anna. Men det berodde nog på att hon alltid bjöd på fika, med löftet att de hjälpte till att rensa lite ogräs. Den som hälsar på tant Anna mest är sjuåriga Mila, yngst bland grannbarnen. En söt tjej som väljer att alltid ha Madicken-kläder.

"Det passar min personlighet", sa hon en gång när föräldrar frågade varför.

Föräldrarna visste vet inte vart hon fått idén ifrån, men köpte de kläde hon ville ha. Däremot är de inte alltid så förtjusa i att hon sprang över till tant Anna. Inte för att de ogilla henne, utan att de kände att deras dotter kunde vara till besvär.

Men Anna skrattar och säger "det är inget besvär alls, hon är en förtjusande ung dam."


En dag samlades alla barnen hos tant Anna. Hon tog fram filtar så de kunde sitta i trädgården. Sen bjöd hon på hemmagjord jordgubbssaft och nybakta vaniljbullar. Själv satte hon sig i en trädgårdsstol och såg ut över de förväntansfulla barnen med ett Mona-Lisa-leende.


"Berätta en historia" skriker ett av barnen.

"Ja snälla tant Anna", fyller resten av barnen i med.

Anna nickar. "Såklart jag kan det ... då ska jag berätta om den gången när jag var tolv år och bodde i ett märkligt fosterhem ute i Stockholms skärgård.


På den ön fick inga främlingar komma in. Där bodde bara hon, de andra barnen, fosterföräldrarnas och deras anställda. Ja och fosterföräldrarnas handikappade son. Men en dag hade hon och hennes fosterbror Noah tagit med sig fosterföräldrarnas son Hugo ut på upptäcktsfärd. En upptäcktsfärd som blev besvärlig eftersom Hugo satt i rullstol. Men de kämpade på. Allt för att Hugo skulle få komma ut och leka istället för att sitta instängd i huset.

"Men i en märkligt överväxt mur hittade jag en dörr", sa Anna och såg med plirade ögon på barnen, "självklart var vi nyfikna och öppnade den."

Innanför den halvt överväxta dörren fanns en överväxt trädgård, men den var som förtrollad. Då tog de på sig att renas upp och göra den vacker igen. Först blev fosterföräldrarna arga. men när de hur Hugo levde upp så kunde de inte säja nej.


I den förtrollande trädgården fanns också en stor damm. En dag efter att de rensat rent den tog Anna med sig sin baddräkt i hopp om att få bada. Noah var såklart på. Men Hugo kände sig tveksam. Men efter en del övertalning fick de ner honom i vattnet.

"Hugo blev lycklig den dagen" förklarade Anna, "för han kunde röra sig i vattnet som han inte kunde göra på land."

Men den förtrollande trädgården trollband dem alla. Och i fosterbarnen fick där lära sig att ta hand om den. Det var som om den trädgården helade dem alla, som gjorde att de fick obrytbara band.

Anna drog efter andan som om hon mindes något alldeles speciellt. "I den trädgården blev jag förälskad och sen kär."

"I vem då?" sa Mila och satte sig upp på knä.

"Hugo." Anna log av minnet. "I den trädgården förlorade jag också min oskuld."

"Oskuld?" sa ett av barnen och grimaserade, "Vad är det?"

"Ja det är när man förlorar en del av sin barndom" sa Anna med drömsk röst, "det är när man med ens blir så stor att man måste börja ta ansvar ... och det ansvaret blev min förstfödda dotter som vi döpte till Disa."

"Fick du och Hugo fler barn?" sa Mila nyfiket.

"Ja vi fick hela fem döttrar till." Anna rynkade pannan. " Efter Disa fick vi Iris. Sen Lilja och Viola, de var tvillingar. Efter det fick vi Malva och Jasmine i tätt följd."

"Oj va många barn" sa Mila, "hälsar du på dem ofta?"

"O-nej inte nu mer", sa Anna och suckade, "jag har inte varit utanför min trädgård på, ja, vad kan det bli nu ... sju år? Inte sen min Hugo gick bort. Men mina döttrar kommer ibland och hälsar på. Nästa vecka fyller jag år och då kommer de allihopa med sina familjer."

"Får vi också komma då?" sa ett av barnen med tveksam röst.

Anna slog ihop händerna och skrattade. "Såklart får ni det. Skulle inte vilja ha det på något annat vis."



Det var det jag hade att bjuda på idag. Hoppas ni gillade min kortnovell. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.





Kommentarer


Tack för att just du tittar förbi. Välkommen!

Här kan ni läsa mina om mig, mitt skrivande, om mina tankar och lite granna från min vardag och om min dröm om min strävan att bli utgiven författare. 

Än en gång välkommen. 

Missa inga inlägg!

Tack för visat intresse.

  • Facebook
  • Instagram
  • Twitter

Kontakta mig.

© 2023 by Turning Heads. Proudly created with Wix.com

bottom of page