Den sanna historien om - Övning

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...

*Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 5 sen 5.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? På en ö.

Vad har min person med sig? En trasig mobiltelefon.

Vilken hemlighet bär min person på? Jag är kär i min tandläkare.

Jag döper min karaktär till Annica. Hon är 55 år gammal och kommer från Limön.

Här kommer den sanna historien om Annica som valde för fem år sedan fyllde femtio år bestämde hon sig för en radikal ändring i livet. Hon sålde sin lägenhet i centrala Gävle. Köpte sig en båt och en sommarstuga ute på Limön. Hon var den enda som bodde på ön året om. Vintermånaderna kunde bli knöliga om det blev för kallt. Men det vara bara att anpassa sig. Precis som man fick anpassa sig på sommaren när det vimlade av folk.

Men denna sommardag styrde hon båten in till Gävle för att gå till tandläkaren. Den snygga och charmiga mannen hon varit förälskad i i flera år. När hon kom fram till småbåtshamnen förtöjde hon sin båt och släpade upp sin medhavda cykel upp på land. Sen cyklade hon in till centrala Gävle.

När hon var klar hos tandläkaren bjöd hon med sig honom ut till Limön på en hemlagad middag. Och till hennes glädje tackade han ja. Men bara om hon också kunde skjutsa hem honom efter middagen. Det gick hon med på.

Han satte sig glatt på pakethållaren, satte händerna om hennes midja och Annica trampade iväg ner till sin båt. Han skrattade befriande när de susade fram och Annica kände hur det värmde i bröstet. Det här hade gått enklare än vad hon trodde att det skulle göra. När de stannade vid båten for något ur Annicas ficka. När hon såg ner på marken låg hennes telefon där. Men innan hon han plocka upp den kördes den över av en bil. Hon svor tyst för sig själv när hon stoppade ner den i sin ficka. Mot tandläkaren log hon. Så fort de lastat cykeln for de ut mot ön. När de kom ut till ön gick de sida vid sida upp till hennes stuga. Annica kände hur hjärtat slog extraslag i bröstkorgen varje gång han såg på henne med sitt perfekta leende.

Annica hällde upp ett varsitt glas vin. Sedan lagade hon sin paradrätt. Under middagen pratade tandläkaren glatt om missar han gjort i jobbet. Annica lyssnade med andakt på varje ord som kom ut ur ans mun.

"Önskade jag hade upplevt så lika mycket", sa Annica med andakt i rösten, "men jag har varit sjukpensionär i snart tio år och det är inte direkt spännande."

Tandläkaren suckade. "Det är dags för mig att åka hem ... utsökt mat men jag vet inte vad du ville med det här."

"Ja vi har en dejt." Annica rynkade pannan och betraktade tandläkaren. "Du sa ju att du också ville ha..."

"Snälla Annica", avbröt tandläkaren med ett snett flin, "jag kan inte dejta en kund."

"Jag kan byta tandläkare." Annica nickade. "Jag vill verkligen..."

"Jag måste åka hem ... jag glömde viss min mobil på jobbet och jag väntar ett viktigt samtal."

"Okej självklart", sa Annica med uppenbar besvikelse.

De tog sig ner till båten. Annica startade motorn vant och styrde mot Gävle. Men hon hann knappt komma någonstans när tandläkaren började skratta.

"Vad är så roligt?" Annica såg forskande på tandläkaren.

"Trodde du att det kunde bli vi?"

"Varför inte?" Annica kände sig snopen. "Vi delar trots allt intressen..."

"Det räcker inte." Tandläkaren skrattade hånfullt. "Jag är en respekterad yrkesman och kan inte ses tillsammans med en sjuk idiot."

"Idiot?" Annica bet ihop käkarna. "Jag kan inte rå för att jag är sjuk i..."

"Samma visa varje gång." Tandläkaren skakade på huvudet. "Bara skyller ifrån sig."

"Jag skyller inte ifrån mig" utbrast Annica som kände hur ilska började bubbla upp i hennes kropp. Hon såg på tandläkaren som om han var en främmande djävul som manipulerat hennes känslor i flera år.

"Du är inget annat än en patetisk kvinna", sa tandläkaren och flinade med att visa hela sin fejkvita tandrad, "ingen man vill ta i dig, inte ens med en meterlång tång."

"Men varför följde du med mig ut?" Annica kände hur tårarna började strila nedför hennes kinder.

Tandläkaren skrattade ett elakt skratt som fick det att brista för Annica.

"Jag behövde bara vara borta från stan ett tag medan några kära vänner skulle utföra ett rån på min tandläkarmottagning." Han fortsatte att skratta. "Sötnos du blev just nu mitt alibi."

Annica vände om båten trots tandläkarens protester. När hon passerat Limön försökte tandläkaren stoppa Annicas framfart. Men Annika var bestämd. Hur mycket han än försökte få tag på styrpinnen så misslyckades han. Ända tills Annica lät honom. Annica högg då tag i relingen eftersom båten krängde och motorn stannade. Tandläkaren for överbord med ett högt plask. Tandläkaren började i ren panik trampa vatten. Annica log för sig själv.

"Hjälp mig", skrek han och kämpade med att hålla huvudet ovanför vattenytan. , "jag är dålig på att simma. Hjälp mig så jag inte drunknar."

"Jag kan inte hjälpa eftersom jag är patetiskt korkad bimbo." Annica skrattade. "Har ingen meterlång tång heller."

Annica startade motorn och styrde hemöver. När hon strax efter vände sig om låg havet spegelblankt som om inget hade hänt. Hon log för sig själv när hon styrde båten på ovansidan av Limön och sen in på sin plats. Hon gick hem med bestämda steg. Precis när hon skulle öppna sin dörr dök grannen upp.

"Såg att du hade besök", sa han och såg uppriktigt besviken ut, "du har inte skaffat nytt herrbekantskap?"

Annica skakade på huvudet. "Det var min tandläkare som jag bjöd på mat eftersom han gav mig en rejäl rabatt på en dyr lagning."

"Åh." Grannens kinder blossade röda.

"Varför undrar du?" Annica såg forskande på den uppenbart generade mannen.

"Tänkte ifall..." Han harklade ren halsen och drog efter andan. "Ja om vi kunde gå på dejt någon gång."

"Vad sägs om nu?" Annica log. "Kom gärna in på ett glas vin."

Och så fick det bli. Annica och grannen Albin satte sig på hennes altan med ett varsitt glas vin. Pratade om ö-livet och om drömmar. De hade en trevlig stund tillsammans medan solen sakta sänkte sig ner i havet. Men Annica kunde inte låta bli att tänka på tandläkaren. Tänk att hon kunde falla för en sådan idiot. Albin var så mycket snällare. Och dessutom rolig.

Det var det jag hade att bjuda på denna dag. Tack alla ni som tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.