Historien om Tom - Övning T16

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull... Och det här är sista inlägget innan min årliga semester. Hoppas få få se er igen om ett par veckor.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 3 sen 2.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? I en stor stad.

Vad har min person med sig? En bukett blommor.

Vilken hemlighet bär min person på? Mitt andra namn är Hubert.

Jag döper min karaktär till Tom. Han är 32 år gammal och bor i Stockholm.

Här kommer den sanna historien om Tom som jobbar som kock på en mindre restaurang i Stockholm city. Där jobbar också servitrisen Lisa som han gått och varit kär i sen första gången hon klev in på hans jobb för snart åtta år sedan. Men han har aldrig vågat gå fram till henne och bjuda ut henne eftersom hon alltid varit uppvaktad av diverse olika män. Själv kände han sig inte lika snygg och attraktiv som dem, så han hade med åren satt sig längre bak i båten.

På rasterna kunde de prata och skratta tillsammans. Det var de stunderna han uppskattade mest. Men sen blev de alltid avbrutna av att någon nya pojkvän dök upp. Då vände han sig om och gick in och jobbade trots att rasten inte var slut. Men han orkade inte se henne sitta där och le, skratta och titta på den nya snubben med sina vackra glittrande ögon. Det var så hon skulle se på honom.

Men så en dag, det var strax innan semestern, så satt de där på rasten och pratade och skrattade. Men strax innan de skulle gå in och jobba vidare så bjöd Lisa ut Tom. Tom höll på att sätta i halsen.

"Du skämtar inte nu?" sa han och satte sig ner på stolen igen som om han var svimfärdig. Han hade väntat så länge på att något skulle ge honom chansen att fråga, men inte det här.

"Nej jag menar allvar", sa hon och log brett, kan du inte bara komma hem till mig senare ikväll så lagat jag något gott."

"Kan du laga mat?" Tom ångrade sig så fort han ställt frågan. I synnerhet när hennes leende försvann från hennes ansikte.

"Vad är det för en jävla fråga", sa hon sammanbitet och satte armarna i kors över bröstkorgen.

"Jag tänkte bara", sa Tom och slog ner blicken, "att man kanske inte ska ta för givet att du kan laga mat bara för att du är kvinna."

Lisa började skratta. "Ja jag kan laga mat ... så vill du komma hem till mig och äta den?"

Tom nickade.

Senare på kvällen gjorda han sig i ordning. Han duschade, rakade sig och såg till att han luktade lagom gott. Han kammade håret extra noga. Han satte sedan på sig en vit skjorta, svarta jeans och en ledig kavaj. På vägen hem till Lisa köpte han en stor bukett med röda rosor. Han gick in i hennes port och fram till dörren där han plingade på. Där till hans förvåning öppnade en vältränad och brunbränd kille med rakat hår dörren. Tom kände hu hjärtat sjönk i bröstkorgen.

"Tja", sa killen och lutade sig nonchalant mot dörrposten.

"Är det här Lisa bor", sa Tom och såg sig förvirrat omkring, "jag har inte gått..."

"Nej du har inte gått fel", sa killen. Han sträckte fram handen för att hälsa. "Jag heter John och jag bor här med Lisa."

Tom svalde hårt. Han hade ingen lust att hälsa på den där John, snarare slå honom på näsan. Men han visste också att det kunde sluta illa så han besvarade hälsningen. Om än motvilligt.

"Så du ska äta med oss alltså?" John flinade snett och sträckte på sig samtidigt som han knäckte med fingrarna.

Tom nickade. För han visste inte om rösten skulle hålla. Varför hade Lisa bjudit in honom om hon redan bodde med denne ursnygga och vältränade kille. Det här är inte rättvist. Tom suckade uppgivet.

"Jag kanske..." mer än så hann inte Tom säga då han hörde Lisas röst längre in i lägenheten.

"Sluta nu Hubbe", skrek hon med vass röst, "släpp in Tom nu."

Tom kände hur ögonbrynen åkte upp i sin panna av förvåning. Vad var det som hände? Kände också att modet steg.

"Hubbe?" Tom tittade forskande på mannen framför sig som log brett. "Sa inte du att du hette John?"

"Jo", sa han och gnuggade händerna, "mitt andra namn är Hubert och alla som känner mig kallar mig för Hubbe ... gör det du också. Kom in nu så ska jag ta och lämna dig och Lisa ifred."

"Vad menar du?" Tom såg på Lisa som kom ut i hallen med en kökshandduk i handen.

"Så du har träffat min bror", sa hon vände sig sen mot John, "skulle inte du gå?"

"Jo för fan." John skrattade till. Så tog han på sig skorna och trängde sig förbi Tom. "Sen sen bitches."

Lisa skakade på huvudet och suckade. "Kom in Tom, maten är klar."

Tom och lisa satt i köket och åt av god mat och drack gott vin. Tom njöt av maten och av sällskapet. När Tom tog modet tills sig och frågade om alla de där killarna så skrattade hon och förklarade att de var hennes brors vänner och att de alla såg efter henne eftersom hon var Johns lillasyster. Sedan förklarade hon att hon tyckt om Tom sen första gången de setts men aldrig, inte förrän nu med uppmuntran av sin bror, vågat fråga. Då erkände Tom att han känt detsamma men aldrig vågat fråga eftersom hon var så omsvärmad av snygga män.

De skrattade tillsammans, pratade ledigt om allt och bara njöt av varandras sällskap. Tom hade nog aldrig känt sig lyckligare än just den kvällen.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid att läsa. Han en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Och ta hand om er. Se till att njuta av det lilla i livet.