Historien om Ines - Övning T17

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull... Och det här är sista inlägget innan min årliga semester. Hoppas få få se er igen om ett par veckor.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 4 sen 2.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? På en bondgård.

Vad har min person med sig? Ett förstoringsglas.

Vilken hemlighet bär min person på? Jag har inte varit ute på sju år.

Jag döper min karaktär till Ines. Ines är 42 år gammal och kommer från Karlstad.

Här kommer den sanna historien om Ines och vad som hände efter att hon flyttat in hos den charmige bonden Olle. Mannen hon egentligen träffade av en slump inne i Karlstad.

Ines hade varit och handlat mat och var på väg till bilen när matkassen rasade och all mat rasade ut på backen. När hon i förtvivlan samlade ihop innehållet från kassen fick hon hjälp av en man. När de samla ihop meten i en hög hade han gått in till affären och begärt en ny kasse. Efter de fyllt den ny kassen bjöd hon in mannen på middag. På sin berömda pasta bolognaise, eller som hon annars sa, spagetti och köttfärssås. Hon visste inte varför hon sa så när han som hon bjöd in uppenbart var en bonde.

Efter det träffades de regelbundet och dejtade i nästan ett är. En dag sa Olle ifrån.

"Kan du inte bara flytta in till mig på min gård" sa han och drog av sitt charmigaste leende, "jag gillar inte att vistas i stan ... jag gillar att vistas med dig."

Ines kunde inte säga emot. Hon hade länge varit trött på stan och hade en smygande längtan ut på landet.

Ines packade ihop det hon behövde ha med sig. Gjorde sig av med det hon inte behövde och sålde lägenheten. Sedan bar det av ut till Olles gård som låg ett par mil söder om Karlstad. När de kom fram såg hon den vackraste byggnad hon någonsin sett. I alla fall där och då tyckte hon det. Det var lika stort som en liten herrgård men flyglar och allt. Och så fort hon gjort sig hemmastadd i den ena flygeln där sovrummet bland annat låg fick hon en förmaning som förvånade henne.

"Du får inte gå in i den andra flygeln", sa Olle och tog tag i hennes arm och såg med allvarlig blick på henne, "den är inte renoverad än så du kan göra dig riktigt illa."

"Men det ser fint ut från" började Ines som genast tystnade när Olle skakade på huvudet.

"Utsidan må se fin ut men insidan är allt annat än .. snälla lova mig att du inte går dit."

Ines lovade.

Tiden gick och Olle och Ines fick in en rutin som hon älskade. Hon bara älskade att vara hans. Och hans vänner var också trevliga och inbjudande. Ines stortrivdes för första gången i sitt liv. Till och med hennes vänner var imponerade över hennes nya liv som trots bondelivet strålade av guldskimmer. Det var bara en sak som gnagde. Den förbjudna flygeln. Trots att hon bott där i flera år så hade man inte börjat att renovera trotts att Olle hade gått om pengar. När hon frågade så sa han att det inte var viktigt, det fanns andra saker som behövde hans uppmärksamhet först.

Men efter ett tag började Ines märka att Olle smög in i flygeln, tidigt på morgonen och sent på kvällen. En gång vaknade hon och sängen var tom bredvid henne. Hon såg ut genom fönstret och såg ett svagt ljus från den andra flygeln. När hon konfronterade Olle ursäktade han sig med att han satt ut råttfällor. Men Ines nyfikenhet började ta över. Så en dag när Olle skulle iväg gick hon mot den förbjudna flygeln. Hon kände på dörren men till sin förvåning var den låst. Hon plockade upp det lilla förstoringsglas hon alltid bar med sig och kikade genom nyckelhålet. Men hon kunde inte något som stack ut. Då kände hon en knöl under mattan. Hon lyfte på den och där låg en nyckel. Med darriga fingrar satte hon nyckeln i dörren och vred om. Sedan öppnade hon dörren och kikade in. Men det såg inte slitet ut. Tvärtom såg det lika fint ut som i reste av huset.

Ines gick in och började se sig om i rummen. När hon kom längre in hördes en darrig gummröst.

"Är det du Olle", sa rösten, "är du redan tillbaka?"

Ines gick in in i rummet därifrån rösten hördes. Och där i en gungstol satt en gammal dam med filt över knäna och en stor bondkatt i knät.

"Nej jag är Ines Olles sambo", sa hon så lugnt hon kunde även om hon aldrig känt sig så förvirrad och rädd i hela sitt liv, "vem är du?"

"Doris Olles mamma", sa kvinnan och log", du måste vara den Ines min Olle pratat om ... jag förstår bara inte varför du inte kommit tidigare."

"För Olle har förbjudit mig att gå hit", sa Ines uppriktigt. Hon gick och satte sig på en stol mitt emot kvinnan. "Varför gjorde han det tror du?"

Dorisk suckade. "Olle är världen snällaste, han försökte nog bara skydda mig."

"Som att låsa in dig här?" Ines kände hur en ilska började bubbla upp inom henne.

"Bli inte arg gumman" sa Doris som hon sett rakt igenom Ines, "han gör sitt bästa för mig och antagligen för dig också."

"Men när var du ute senast?"

"Jag har inte varit ute på sju år."

"Men då är det på tiden", sa Ines med bestämdhet, "om jag så ska bära dig."

Kvinna skrattade till och pekade sen på en rullstol.

Sagt och gjort. Ines tog med Doris till köket, lagade god lunch som hon bjöd på. Doris berättade om sitt liv och Ines om sitt. Det var då som Olle klev in i köket. Den minen han gjorde var obetalbar.

"Men mamma" utbrast han, "vad gör du här och..."

"Nu är det slutgömt på din mamma."

Doris nickade.

"Men du förstår inte." Olle var uppenbart nervös.

"Jo jag förstår", sa Ines, "din pappa är en farlig man som är ute efter din mamma. Men vi har kommit fram till en plan. Vi ska förgöra honom en gång för alla."

"Okej låt höra", sa Olle och satte sig ner vid köksbordet och tog Ines hand i sin, "jag gör vad som krävs om vi kan säkra mammas trygghet."

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid att läsa. Han en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Och ta hand om er. Se till att njuta av det lilla i livet.