Den sanna historien om - Övning

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...

*Media från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 1 sen 3. Det gör karaktären 13 år.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? Under en gran.

Vad har min person med sig? En sax.

Vilken hemlighet bär min person på? Mitt andra namn är Hubert.

Jag döper min karaktär till Tomas men att han kallas för Tom. Han är 13 år gammal och kommer från Gävle, närmre bestämt Hemlingby.

Den sanna historien om...

Här kommer den sanna historien om Tomas och varför han valde att rymma hemifrån på sin trettonårsdag. För i hela sitt liv hade han fått dela födelsedag med sin två år äldre kusin. Varje år bad han om en egen födelsedag.

"Men Tom", sa mamma torrt, "ni har så kul tillsammans."

"Om du inte vill fira med Axel så kommer han bli så ledsen", fyllde hans pappa i, "dessutom fyller han femton år och förtjänar en fest.

"Men jag då", protesterade Tom, "förtjänar inte jag att fira att jag blir tretton. Axel fick ju det."

"Nu räcker det Tomas", sa mamma med bestämd röst.

Tom kände sig ledsen. Varför var Axel så viktig? Allt han ville var at bjuda in sina vänner, inte Axels elaka. Slippa lekar där man ständig gjorde sig illa. En tårta som smakade choklad och inte som Axels favorit, marsipan.

Så började gästerna komma. Alla lade upp presenter på Axels presentbord. Ingen hade något med åt Tom. Tom kände sig svartsjuk och ledsen och Axel stod och slängde ur sig gliringar.

"Varför är du en mes?" Han skrattade och pekade på hans presentbord där det stod endast ett paket. "Inte ens dina föräldrar tycker om dig."

Tom mötte Axels trotsiga blick. Då greppade han sin ryggsäck och gick ut i köket. Där stod alla vuxna och pratade glatt och drack vin. Han öppnade skafferiet och plockade ner en limpa, men också en stor sax. Öppnade kylen och stoppade ner en burk Nutella och en dricka. Ingen av de vuxna reagerade. Han satte ryggsäcken på ryggen och gick mot altandörren. Vid soffan greppade han också mammas stora varma filt.

"Vart ska du lilla fjant", sa Axel bakom honom.

Men Tom svarade inte. Han fortsatte ut på altanen och sen ut på gräsmattan. Axel gick efter honom. Han blängde på Axel och klev sen över staketet.

"Tom vart ska du?" sa Axel förvånat.

"Jo det kan jag." Tom vände sig om. "Nu slipper du mig så gnäll inte."

"Ja stick du bara", sa Axel och skrattade, "fegis."

Tom gick och gick, stig efter stig. När det började bli sent började han leta efter någonstans att sova. Under en gran kanske. Tom valde ut en riktigt stor gran som inte låg långt ifrån stigen. Han kröp under och städade. Klippte sen massor av gräs med saxen som han bredde ut på marken så det skulle bli lite mjukare att sova där. Sen lade han ut filten ovanpå. Han satte sig på den och bröt han en bit av limpan som han doppade i Nutella. Funderade på om någon sakna honom. Dagen därpå gick han runt och plockade bär och lekte att han var strandsatt på en ö. Mitt på dagen åt han en lunch, innan han somnade åt han upp det sista v brödet.

Morgonen efter vaknade han av att någon skakade honom sakta. När han slog upp ögonen mötte han ett par blåvattniga ögon med mycket rynkor omkring. Sen såg han leendet.

"Men unge man inte kan du väl ligga här", sa den gamla tanten, "kom med mig så ska jag ge dig en ordentlig frukost."

Tom nickade. Han plockade med sig filten och ryggsäcken och följde med den gamla damen som såg ut som en liten häxa. Hon förde honom till ett litet hus som påminde om pepparkakshuset i Hans och Greta. Ändå kände han sig trygg. Hon sa åt honom att sätta sig vid köksbordet. "Du måste vara hungrig", sa hon, "tycker du om varm choklad."

Tom nickade.

Tanten fixade limpmackor med falukorv på och en stor kopp med varm choklad. Medan Tom åt ställde hon frågor.

"Så vad heter du?"

"Tom."

"Bara Tom?"

"Ja, mitt andra namn är Hubert."

"Nu menade jag ditt efternamn", sa tanten och skrattade, "jag heter Inga Svensson."

"Jaha", sa Tom och log, "jag heter Tomas Karlsson. Tomas Hubert Karlsson."

"En riktigt lite äventyrare", sa Inga och lutade huvudet på sned, "men vad gjorde du under granen alldeles ensam?"

"Jag rymde hemifrån", sa Tom.

Sen berättade han om alla födelsedagar han tvingats fira med sin elaka kusin. Att han aldrig fått en egen dag. Inte ens nu när han fyllde tonåring. Mer än så han han inte säga eftersom polisen klev in i köket. Det var två stora killar med vänliga ögon. De bad såklart att Tom skulle följa med. Han fick sätta in sig i baksätet. Tom kände hur spännande det var. Väl hemma igen kom mamma och gav honom en kram. Tom blev glad eftersom han inte fått en kram på länge. De hade kanske saknat honom trots allt. Hon tackade poliserna för att ha fört hem hennes älskade son. Poliserna tackade för sig själv och gick sin väg. Då förändrades mamma. Men ens såg hon arg ut.

"Vet du hur pinsamt det här var" utbrast mamma argt, "jag fick stå och skämmas inför våra gäster. Och vad har du gjort med min filt?"

"Jag sov under en gran", sa Tom ärligt.

"Herregud så pinsam du är."

"Jag" utbrast Tom, "det är ni som tvingar mig att fira med Axel fast han avskyr mig."

"Sluta nu!" Mamma pekade upp för trappan. "Gå till ditt rum ... du har utegångsförbud i en månad."

"Men mamma..." började Tom men insåg att det inte var någon idé att protestera.

Så med sänkt huvud gick han upp på sitt rum. Tänkte att så fort han får chansen så skulle han rymma till den gamla tanten. Hon verkade bry sig mer om honom är hans mamma. Och hans pappa.

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Så får vi se nästa fredag vad tärningarna har att bjuda på för en historia. Hoppas ni gillade den. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.