Historien om Elsa - Övning T23

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull... Och det här är sista inlägget innan min årliga semester. Hoppas få få se er igen om ett par veckor.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 1 sen 4.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? På en ö.

Vad har min person med sig? Ett förstoringsglas.

Vilken hemlighet bär min person på? Min önskan är att bli soldat.

Jag döper min karaktär till Elsa som är 14 år gammal och kommer från Öland.

Här kommer den sanna historien om Elsa som bor med sin mamma i den lilla samhället Mörbylånga på Öland. Elsa som nyss fyllt elva år men gillar inte att hennes mamma har träffat en ny man som i sin tur har tre odrägliga söner. När Elsa beklagat sig hos mamma har hon inte förstått.

"Snälla Elsa", säger hon, "du måste förstå att de sörjer sin mamma som dog i cancer ... du vet hur det är att förlora en förälder. Ha tålamod Elsa."

Elsa kände sig förolämpad. Och varje gång saknade hon pappa, han skulle ha förstått. Dessutom överöst henne med tröstande kramar.

Men den här dagen skulle de firade mormor som fyllde sextiofem. Men också att hon gick i pension efter en lång och trogen tjänst som bagare. Mormor hade sett fram emot den här dagen då hon kunde få en ordentlig sovmorgon.

Såklart skulle Oskar Filip, Anton följa med med eftersom deras pappa Rickard var tvungen att jobba. Elsa var inte nöjd. När Elsa beklagat sig hos mamma såg hon hennes min och förekom henne.

"Ja jag vet, jag ska ha tålamod."

"Precis", sa mamma och log, "seså ta med dem ut i trädgården och lek nu."

Anton var äldst med sina tio år och han var så jobbigt kaxig. Oskar var nio år och den blyga av dem och Filip var bara sju men den som mobbades mest. Elsa tyckte kanske det var orättvist att hon alltid var tvungen ha ansvaret för att de skulle ha roligt. Mamma brydde sig mer om det än att Elsa mådde bra. Elsa suckade och greppade sedan ett förstoringsglas och ropade med pojkarna ut i trädgården.

"Jag tänkte vi skulle leka militära detektiver", sa hon och viftade med förstoringsglaset, "en soldat har dött och vi ska ta reda på vad som hänt."

Elsa pekar uppfodrande på gräsmattan och pojkarna nickar och ler.

"Filip du kan väl spela död ... helt klart den svåraste uppgiften eftersom du ska bara ligga där och ingen säga."

Filip lydde ovanligt snabbt och lade sig på gräsmattan och spelade död. Anton och Oskar väntade lydigt på sina uppgifter.

"Vi ska ta reda på vad den menige soldaten dött av", fortsatte Elsa och räckte över förstoringsglaset till Anton, "se om du kan hitta några ledtrådar."

Anton kikade runt på sin lillebror som givetvis fnissade.

"Han har blivit skjuten ... se mitt i pannan." Anton pekade.

Oskar skrattade rått.

"Ja då har vi lekt klart det."

"Nej", sa Elsa otåligt, "vi är inte klara."

"Jo", sa Filip och reste på sig, "vi vill leka realistiska lekar."

"Vad menar du?" Elsa kände i maggropen att nu skulle det komma elakheter igen.

"Du kan inte vara med och leka militära detektiver." Anton skrattade högt och de andra två stämde in. Elsa kände hur kinderna hettade av ilska samtidigt som pojkarna skrattade och pekade.

"Jag har alltid drömt om att få bli soldat", sa Elsa stolt, "precis som min pappa."

Killarna började att skratta än mer.

"Flickor kan inte bli soldat", sa Filip och skrattade om än högre, "du är så korkad."

"Du skulle inte ens klara av utbildningen", sa Anton som med ens gjorde en allvarlig min. Han gick fram och ställde sig tät intill Elsa som genast tog ett kliv bakåt. "Den är inte för mesiga småflickor som du."

"Du är så dålig", inflikade Oskar och de andra skrattade medhållande.

"Vet du var jag tror", säger Anton och ler så han visar tänderna.

Men Elsa se att det är inget trevligt leende. Det där är hans mobbingleende.

"Jag vet, jag vet", utbrast Filip och hoppade jämfota med ena armen i luften, "hon skulle vara lika värdelös som sin pappa."

"Ja blir man skjuten är man inget att ha", sa Anton. Han vände sig mot Elsa som nu kände hur tårarna brände i ögonen, "din papp var värdelös precis som du."

Elsa skull precis vända sig om för att springa ifrån pojkarna, men där stod mamma i vägen med händerna i sidorna.

"Hörde du mamma" säger Elsa snyftade", de är sådär hela tiden."

"Skärp dig Elsa" sa mamma bestämt, "du ska veta bättre."

"Men" sa Elsa uppgivet, "de hånade pappa..."

"Du menar att de har det jobbigt." Elsas mamma avbröt henne. "Det måste du förstå."

"Nej det måste jag inte" utbrast Elsa i ren förtvivlan, "du vet inte hur elaka de är på mig hela tiden, hur de hittar saker att mobba mig för."

"Sluta larva dig", säger Oskar lipade.

"Sluta ljug", säger Anton och sätter armarna i kors över bröstkorgen.

"Du är bara avundsjuk för att vi har en pappa", säger Filip med ett hånleende.

"Hur kan jag vara avundsjuk på eran pappa", säger Elsa sammanbitet, "han är bara en simpel städare."

"Nu räcker det Elsa!" Mammas utrop gjorde Elsa så häpen, men också arg.

Hon vände sig om och sprang sin väg. Hon sprang ända ner till badstranden där hon satte sig längt ut på bryggan fast hon inte fick lova att gå så långt ut själv.

Elsa vet inte hur länge hon suttit där när hon hör steg bakom sig. När hon vänder sig om ser hon mormor komma emot henne. Hon sätter hon sig ner bredvid Elsa.

"Men lilla gumman", säger mormor och lägger armen om Elsa, "berätta vad som hänt.

Då berättade Elsa hur mamma ändrat sig sen hon träffade Rickard. Hur hans pojkar alltid kom först. Att ingen trodde att de mobbade henne. Sen berättade hon om vad som hänt i mormors trädgård. Mormor bli givetvis upprörd men gjorde allt för att dölja sin upprördhet. Men Elsa förstår.

"Vad säg om att du stannar kvar hos mig när mamma åker, så kan du och jag fira min födelsedag ordentligt. Jag har din favoritglass."

Elsa nickade. Sen log hon brett. Hon kunde alltid lita på att mormor skulle vara där för henne. Bara för henne.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er alla.