Den sanna historien om - Övning

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...

*Media från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 2 sen 1.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? I en stor stad.

Vad har min person med sig? Ett förstoringsglas.

Vilken hemlighet bär min person på? Mitt andra namn är Hubert.

Jag döper min karaktär till Veronika. Hon är 21 år gammal och kommer från Gävle.

Här kommer den sanna historien om Veronika som i hela att liv hade bott i centrala Gävle med sin mamma och pappa. Hon hade precis varit ut och firat sin 21 år dag när pappa ringde. Hon förstod att något var rysligt fel eftersom hon hörde hur han grät. Det visade sig att hennes farmor, som lidit av cancer i snart ett år hade förlorat sin kamp. Såklart blev Veronika ledsen. Men just då hade hon svårt att ta in att farmor var borta. Men saknade skulle ändå sitta där som en tagg i hennes hjärta. Och sorgen skulle så småningom komma ikapp trots att begravningen var riktigt fin.

Till allas förvåning hade farmor testamenterat sitt gamla sommarhus ute vid Bönan till Veronika. Det var inget stort hus, med det hade allt man behövde. Vatten, avlopp och ett kök med vedspis. Veronika hade älskat att vara där som barn och få bo uppe på den varma ombonade vinden. Men nu var hon alltså ägare till huset. Och det tog inte lång tid för henne att bestämma sig för att säga upp lägenheten i stan och flytta ut.

Den dagen hon valde att flytta hjälpte såklart vännerna till att få ut det lilla bohag hon hade. På eftermiddagen grillade de och drack öl och mådde gott. Men senare på kvällen när alla lämnat satte sig Veronika i köket och tänkte tillbaka på sin barndom. Hur hon och farmor hittat på äventyr, skattjakter och picknickar. Men ens kom hon ihåg en sak hon ristat in i väggen uppe på vinden. Så med ett förstoringsglas och en ficklampa klev hon upp på vinden. Gick fram till den säng som hon sovit i så många gånger. Hon såg framför sig hur farmor satt i fåtöljen och läste sagor varje kväll. Hon log av minnet.

Veronika drog ut sängen och lyste på väggen bakom och där såg hon det hon ristat. Men vad hon skrivit mindes hon inte. Hon tog fram sitt förstoringsglas och läste. Sen började hon att skratta. Hon var inte gammal när farfar gick bort. Men det var en kväll som han kommit upp medan farmor läste en saga. Han satte sig ner och lyssnade. Men efter en stund hade han sagt rakt ut "Mitt andra namn är Hubert."

Farmor tystade och såg på farfar. "Det är det ju inte alls det."

"Men det hade kunnat vara det om mina föräldrar döpt mig till det."

Veronika mindes att hon hade skrattat så tårarna rann. Farfar hade också skrattat. Farmor likaså. Det hade alltid varit så befriande att vara hos dem.

Veronika log åt minnet och läste det hon ritat in i väggen 'Hubert'.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Hoppas ni gillade min kortnovell. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.