Den sanna historien om - Övning

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...

*Media från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 5 sen 1.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? I ett höghus.

Vad har min person med sig? En trasig mobiltelefon.

Vilken hemlighet bär min person på? Jag är kär i en tandläkare.

Jag döper min karaktär till Simon. Han är 51 år gammal och kommer från Stockholm.

Här kommer den sanna historien om Simon. Han bodde högst uppe i ett höghus i med utsikt över Stockholms ström. Alltså, det hus han bodde i klassades säkert som ett höghus då det byggdes. Nu för tiden kan man ju bygga hus som kanske är tre gånger så höga, kanske ännu högre. Men han var glad att han bodde där han bodde för utsikten var oslagbar. Han älskade när han kommit hem efter att ja jobbat natt som väktare med att ta sug en frukost och se ut på båtarna som sakta passerade.

Den här morgonen hade han vaknat som vanligt under sin lediga vecka. Han satte sig upp på sängkanten och kände på högra sidan av ansiktet. Hade han inte lite tandvärk ändå. I samma tank han haft så mycket problem med den sista tiden. Tandläkaren Sofia Karlson hade rekommenderat att dra den. Men Simon ville inte det, för då fans chansen att han aldrig mer fick träffa henne.

Sofia var en ypperlig tandläkare och dessutom rolig att prata med. Hon var intelligent och Simon drunknade alltid i hennes ögon när hon undersökte hans mun. Hon kanske inte tillhörde de snygga, men Simon kände ändå hur hela hans kropp pirrade i hennes närhet. Utseende var inte allt konstaterade han när vännerna höjde ett ögonbryn av förvåning när han pata varm om henne. Någon hade till och med sagt att hon var ful. Men då blev Simon arg. Hur kunde han döma henne utan att ha pratat med henne.

Simon plockade upp telefonen och ringde till tandläkaren och bokade in en akuttid. Till hans lättnad hade de fått en avbokning om han kunde vara där på en halvtimme. Simon försäkrade att det kunde han. Han gick och tog en dusch och satte på sig rena kläder. Han mummade sig noga i armhålorna. Sen borstade han tänderna, använde tandtråd och de där små borstarna man petar in mellan tänderna. Med ens kände sig Simon som en liten gosse som sökte beröm av sin lärare. Han satte på sig sin jacka och finskor. I jackficka stoppade han sin mobiltelefon som till hans förtret hade en skärm som var spräckt. Han hade tänkt skaffa en ny men det hade inte blivit av.

Han började gå längs Skeppsbron. Drog lyckligt efter andan. Han skulle få träffa Sofia igen. Femton minuter senare klev han in hos tandläkaren och blev visad in på ett rum. Et par minuter senare klev en herre in med säkra steg.

"Du hade problem med en tand", sa han och gick fram och sträckte ut sin högra hans mot Simon för att hälsa.

Simon besvarade tveksamt hälsningen. "Jobbar inte Sofia idag?"

Tandläkaren skakade på huvudet. Simon kände hur hjärtat sjönk i hans bröst. Men en halvtimme senare var han klar. Det visade sig att en matbit fastnat under tandköttet och skapat en liten inflammation. Simon tackade, betalade i kassan och lämnade lokalen som en slokörad hund. Men han precis utanför porten när han mötte en förvånad Sofia.

"Nämen hej Simon", sa hon och log sitt underbaraste leende, "har du problem med visdomstanden nu igen?"

"Nej inte idag", sa han och kände hur mungiporna stramade, "inflammation i tandköttet efter att ett frö från ett popcorn fastnat."

"Så du är en popcornätare?" Sofia låtsads rynka pannan.

"Det händer." Simon mötte Sofias blick och översköljdes med ens av mod. "Du", sa han och drog djupt efter andan, " du har inte lust att gå och ta en fika?"

"Jag trodde aldrig du skulle fråga", sa hon och greppade Simons arm, "såklart jag vill det.

Simon ocg Sofia gick i armkrok upp mot stan igen. Och aldrig i sin vildaste fantasi trodde han att han skulle känna sig så lyckig. Det bubblade i hans mage och det snurrade skönt i huvudet. Han log mot alla han mötte som ett sätt att säga att han var stolt att gå sida vid sida med sin tandläkare.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Hoppas ni gillade min kortnovell. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.