Dialog 3/4 - Övning 37

Så var det dags för dialog igen... den här gången ska det handla om karaktärens gräns. För att skriva en intressant dialog så bör man tänka på flera saker. Till exempel att skapa friktion mellan de som pratar. Det ska inte gå så enkelt alla gånger. För du vill inte ha för mycket kallprat, det kan bli både enformigt och långtråkigt, i alla fall inte utan karaktärens inre vilja.

Därför är det av stor vikt att du lär känna dina karaktärer innan du börjar skriva. Kanske inte utan och innan, men tillräckligt. Desto mer du lär känna dina karaktärer, framförallt protagonisten, så vet du vad de inte vill prata om, vilka samtalsämnen som är jobbiga, vilka hemligheter de har, vart de inte trivs att vara och vad de är mest rädd för. Vart deras gränser går helt enkelt.

När du lärt känna dina karaktärer (skapat bakgrundshistoria med mer) vet du så vet vart karaktärernas gränser går. Och då är det upp till författaren att knuffa dessa mot sina gränser. Ibland till och med knuffa dem över gränsen och lite till. För som författare ska man inte göra det enkelt för sina karaktärer, man ska se till att de hamnar i jobbiga situationer. Skapa friktion med andra ord. Det är då det händer. Nu så till dagens övning...

Övning: Tryck ut karaktären mot en gräns. Jag har valt att kalla karaktären för Kim och föräldern för Jonna. Och Jonna vill prata om när de ska besöka mormor i morgon, men Kim vill undvika ämnet.

Svar: Kim sitter på sitt rum och lyssnar på musik och läser när mamma knackar på. Men innan hon hinner gå upp och öppna har mamma klivit in i rummet.

"Men snälla mamma kliv inte bara in sådär", protesterade Kim, "jag har väl ändå rätt till lite privatliv."

"Inte så länge du bor hemma ... men det var inte därför jag kom in här", sa Jonna och satte armarna i kors över bröstkorgen och iakttog sin dotter, "utan för att påminna dig om att vi ska åka till mormor i morgon."

"Ja okej", sa Kim snabbt, "nu vet jag så nu kan du gå."

"Du har ju sagt åt mig att jag ska påminna dig", sa Jonna höjde ögonbrynen, "och nu påminner..."

"ja okej sa jag ju." Kim suckade och himlade med ögonen. "Kan du gå nu."

"Inte förrän du berättar vad som är fel", sa Jonna och rynkade pannan, "du brukar ju tycka det är kul att hälsa på mormor."

"Det är inte det", sa Kim och slängde sig raklång på sängen, "men jag har läxor som jag måste göra."

"Men de gjorde du ju klart igår kväll." Jonna skakade bekymrat på huvudet.

"Ja jo", muttrade Kim och slog ner blicken, "men jag kanske har fler läxor. Ja, som mitt stora svenska-arbete."

"Har du verkligen det?" Jonna tog ett kliv till in i rummet.

"Ja jag har fler läxor..."

"Det har du inte alls."

Jonna stod en stund och såg på sin dotter som uppenbarligen dolde något. Men vad? Hon som alltid jublade över att få åka till mormor. Nu hade hon någon lam ursäkt om att hon hade läxor att göra, läxor hon redan gjort klart.

"Nåja", sa Jonna med en suck, "vill du inte med till mormor så..."

"Det sa jag inte." Kim satte sig upp på sängen. "jag sa bara att du inte kan komma in här hur som helst. Jag har ett privatliv."

"Nu förstår jag inte?" Jonna såg med stora ögon på sin dotter.

"Det är väl det som är grejen", sa Kim med en suck, "du förstår inte."

Så vad är det Kim döljer för sin mamma egentligen? Bra fråga, eller hur... Nåja det var allt för idag. Nästa vecka ska det handla om dialog igen.

Nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen riktigt skön helg. Och ni som o i närheten av Gävle glöm inte att besöka den internationella matmarknaden på Stortorget. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er nu. Kram till alla som vill ha.