Dialog 1/4 - Övning 35

Idag ska det handla om dialog - om att driva och inte driva. För ibland är det inte så lätt att hänga med på vem som ska prata, i vilken ordning och vem som ska observera de som driver dialogen. Jag trodde nämligen att jag hade problem med att skriva dialog, men en dialog är så mycket mer än bara prat, det är också kroppsspråk. Men också att förstår sig på människor hur de pratar, rör sig, tänker och fungerar.

Att veta hur man delar in ett sällskap utifrån vem eller vilka som driver konversationen kontra de som inte gör det är till stor hjälp när man skriver ett ordskifte. Att för många ger sig in i leken kan ge ett rörigt bild. För få kan kännas lite orealistiskt. Tänk er när man fikar med vänner så det är nästan alltid en som driver dialogen för stunden medan andra fyller i. Den som driver dialogen kan såklart ändras efter hand. Någon annan tar över. Vi vet också att om många försöker driva samtidigt så pratar man i munnen på varandra. Det känns inte så kul att delta i en sådan konversation. Jag gör inte det i alla fall och brukar då dra mig bakåt och tystna.

Men när man skriver kan de inte prata i munnen på varandra. Man bör låta olika personer driva konversationen vid olika tillfällen under fikat, det är en bra sak. För när du har bestämt dig för vem som driver konversationen så skapar man mer fokus i en scen och mötet känns mer realistiskt. Men att driva en dialog kan handla om att ställa frågor, eller vara engagerad i ett ämne eller har något viktigt att berätta. Så nu till en övning.

Övning: Låt en bli mer drivande. Och fortsätt på dialogen... Jag har valt att ha tre olika karaktärer som jag döper till Kristoffer, Lena och Monika.

- Jag trivs här i Halland.

- Nu går solen upp.

- Klockan är åtta.

- Nej, det var inte solen.

Svar: Här ska jag fortsätta på konversationen som nämns här ovan men jag tänker inte använda talstreck utan av citattecken. Sen utvecklar jag dialogen så klart. Så... låt oss börja konversera.

"Jag trivs här i Halland", sa Monika och sippade på sitt kaffe. Hon kikade över muggen på Lena och Kristoffer som stod mitt emot henne.

"Mm nu går solen äntligen upp", sa Kristoffer nonchalant och sneglade ut genom fönstret. Det var som om han inte lyssnat på vad Monika sagt.

"Klockan är åtta nu så", sa Lena. Hon tittade demonstrativt på sin klocka och log sen insmickrande mot Kristoffer vilket fick Monika att himla med ögonen. Såg inte Kristoffer att Lena var intresserad eller brydda han sig bara inte.

"Fast det var nog inte solen du såg", sa Lena och lutade sig marginellt åt Kristoffer som lojt stod och fingrade med sin kaffemugg.

"Är det någon av er två som ens lyssnar på vad jag säger?" Monika drack upp sitt kaffe och tittade mellan Lena och Kristoffer. "Nå, var det?"

"Förlåt", sa Kristoffer och grimaserade upp ett leende, "jag minns inte vad du sa."

"Jag sa att", sa Monika och gjorde en konstpaus tills hon märkte att bådas blicken var riktade mot henne, "jag trivs här i Halland."

"Ja det gör jag med", sa Lena snabbt och vände sina glittrande ögon mot Kristoffer, "gör inte du det också Kristoffer.

Monika lät blicken vandra mellan Lena och Kristoffer. Såg hur Lena fjäskade medan Kristofer inte verkade bry sig. Visst leendet var där, men det var det alltid oavsett.

"Nå Kristoffer", sa Monika och log snett, "trivs du också i Halland ... eller?"

"Nä faktiskt inte", sa han och sträckte sig mot kaffebryggaren, "är det någon mer som vill ha kaffe?"

"Jag vill", sa Lena insmickrande.

"Nej tack det är bra för mig", sa Monika och tittade på Lena med stora ögon. Men Lena hade bara Kristoffer för sin blick. Han som inte ens bemödade sig att möta hennes blick när han hällde i kaffe i hennes mugg.

Monika skakade på huvudet. Sen log hon. "Så Lena om det inte var solen som gick upp vad var det då Kristoffer såg?"

"Vad mena du?" Lena såg osäkert på Monika.

"Ja du sa ju det", sa Monika och blinkade åt Kristoffer som genast såg intresserad ut.

"Ja förresten vad menade du med det?" Kristoffer vände blicken mot Lena som med ens blev tomatröd i ansiktet.

"Inte att det skulle leda till ett förhör", sa Lena tyst. Sen vände hon sig om och stormade ut från fikarummet. Monika tittade på Kristoffer som ryckte på axlarna.

"Men Kristoffer ... är du blind?" Monika pekade efter Lena. "Ser inte du hur intresserad hon är av dig."

"Va?" Kristoffer sträckte på sig. "Du menar att ... hon är inte bara snäll?"

Monika skakade på huvudet och skrattade till. "Har du sett henne bete sig sådär mot mig? Eller mot någon annan här?"

Kristoffer såg ut genom dörren. "Antar att du har rätt ... jag kanske ska gå och snacka lite med henne ändå nu när du säger det." Han vände sig sakta om följde efter Lena. Kvar stod Monika och skrattade. Ännu ett par hon hade fört samman. Nu var det upp till dem att få det att fungera.

Så det var dagens övning det. Hoppas ni hängde med på vad som hände här i min lilla mikronovell. Nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid. Ta nu väl hand om er. Kram till alla.