Du ser - Dikt

Början av 90-talet började jag skriva dikter. Jag vet egentligen inte varför det blev så, bara att det var ett sätt för mig att bearbeta de känslor som jag gick och bar på. Gamla som nya känslor och pränta in det svart på vitt. På den tiden hade jag ingen dator så allt jag skrev blev för hand eller per skrivmaskin så därför har många av dessa dikter tyvärr kommit bort på vägen.

*Och som vanligt, mannen på bilden är inte mannen i dikten ;)

Men så, kan det vara 10-15 år sedan, hittade jag ihop-häftade maskinskrivna papper i en lunta. Till min förvåning var det några av alla mina dikter jag skrev på den tiden. Nu var de kanske inte så bra som jag mindes dem men ändå tänker jag bjuda på en av dessa här nedan. Dikten skrevs när jag bodde i Raksta strax utanför Tyresö 1992.

Du ser

Du ser på mig med dina vackra ögon, ögon som lyser av hopp, värme och tro, då vet jag att du älskar mig.

*

När du sen ser på mig igen och ler, ett leende fullt av tro, glädje och hopp, då vet jag att du är mitt allt. -Tyresö, 1992

Jag minns när jag skrev denna dikt hade jag tappat all tro på mig själv och drömde om att få träffa den där personen (den i dikten) som trodde på att jag kunde. I det här fallet skriva. Nu var jag kanske ingen poet då (är det nog inte nu heller) men varför jämföra. Jag skriver som jag gör (då som nu) och det är bra nog. Eller hur?

Hoppas ni gillade dikten. Oavsett så får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack (ändå) att ni tog et tid att läsa. Ta hand om er och ta hand om varandra med.