Ett barns dröm - Dikt

Jag minns första gången jag tänkte tanken att jag ville bli författare. Jo det är sant, jag minns det. Jag var sju-åtta år och min mamma hade precis läst 'Fem söker en skatt av Enid Blyton' för mig. Sen väntade jag tålmodigt på att mamma skulle läsa nästa bok i serien, men det hände inte. Så då tragglade mig igenom den själv. Det var då som jag kom på det ... då som jag visste att jag ville bli författare.

Som barn hade jag livlig fantasi vilket jag fick höra hela tiden. Så jag tänkte att kan hon (Enid Blyton) fantisera ihop historier så kan jag det med. Så när frågan ställdes "vad vill du bli när du blir stor?" svarade jag till allas förvåning författare. Och här nedan bjuder jag på en dikt på hur det kunnat se ut i klassrummet i första klass. Jag skrev den för ett år sedan men har nu rättat den och gett den ett namn.

Ett barns dröm

"Jag vill bli astronaut", sa någon stolt och sträckte på sig. "Nej men vad spännande och äventyrligt Andrej."

* Jag vill bli trafikpolis", sa ytterligare en. "Ja någon måste hålla ordning och reda även sen."

* "Jag vill bli läkare eller kirurg", sa någon med hög röst. Men så fint av dig att vilja hjälpa andra och ge tröst."

*

"Ah jag vill bli rockstjärna", sa en och ställde sig poserande upp. "Ja men så klart du ska starta en rockgrupp."

*

"Jag vill bli författare", sa jag och räckte upp handen. ”Snälla lilla du, du kan ju inte ens stava till trädgårdslanden.”

*

"Men jag vill skriva böcker" sa jag igen lite mattare. "Fast om du inte kan stava så kan du aldrig bli författare.

-2021

Men, hur som helst... skrivandet har alltid funnits där på ett eller annat vis. Men visst önskade jag att man hade uppmuntrat mig redan som barn. Sagt att det inte är lätt, men att jag kunde lära mig om jag jobbade hårt. Istället fick jag gå runt och känna att ingen trodde på mig, att jag inte hade det som krävdes. Fast det tänkte jag ändra på idag och än lever drömmen vidare.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa min dikt.