Fokus - Övning 23

Jag kommer ihåg hur jag under en jobbig tid skrev av mig med att skriva noveller. Jag brukade säga att jag hämnades på människor som gjort mig orätt på pappret istället för i det verkliga livet. Det gjorde att jag orkade vidare... Men sen ville jag skriva ihop novellerna till en bok. Men det blev en bok med väldigt många röster, utan gestaltning och utan en enda förklaring vart det utspelade sig. Efter ett tag insåg jag detta och började rensa, skriva om och fylla med det som fattades.

Jag ska inte gå in på hur otursförföljd denna bok varit. Men ni förstår säkert att något hänt efter vägen när den fortfarande inte är klar efter snart 30 år. Hur som helst... idag ska jag fokusera på fokus och vad det innebär. Vilka de viktiga karaktärerna är och vart de är. Om en dessa karaktärer ska råna banken kan det vara bra för läsaren att veta om de redan är på banken eller om de sitter hemma runt köksbordet.

Konversationen måste också vara tydlig. Vem pratar. Hur många finns med i scenen. Man kan inte låta fem personen sitta och prata fram och tillbaka. Det blir otydligt. Därför ska man i sådan fall låta två och två prata. Och om en ny karaktär framträder i samtalet bör en annan dra sig tillbaka. Det vill säga att bara två och två pratar åt gången, betyder inte att det är samma tv personen igenom hela scenen. Så till agens övningar...

Övning a: Var? Vilka? Jag ska skriva en text där jag ger läsaren info om var dessa karaktärer befinner sig och vilka de är (tex relation och yrken). Lägg in texten före replikerna:

"Hej!" sa Steve. "Hej själv!" sa Reza. "Fin dag", sa Katrin.

Svar a: Reza valde att gå genom parken till sitt jobb som sjuksköterska. Något hon valde att utbilda sig till efter hon gått sfi. Men det var för tio år sedan när hon kom till Sverige. Och sen dess har hon jobbat på akuten. Men när hon gick där såg hon två av sina kollegor närma sig. Läkarparet Katrin och Steve som också jobbade på akuten emellanåt. Steve hade alltid behandlat henne med respekt medan Katrin varit mer avvaktande. Enligt Steve berodde det på att Katrin inte visste vart han hade henne. Reza kunde bara skratta åt det.

Till slut möttes de på den smala gångvägen.

"Hej! sa Steve och log brett, "är du på väg upp till jobbet?"

"Hej själv!" sa Reza och log, "jo jag är på väg upp."

"Fin dag", sa Katrin. Sen vände hon bort blicken.

"Är ni lediga idag?" sa Reza och vände sig mot Steve.

"Nej gud förbjude", sa Steve och skrattade, "nej vi ska bara gå och handla kaffebröd till i eftermiddag sen är vi också på väg upp till akuten ... så vi ses sen."

"Det gör vi", sa Reza och nickade.

Sen fortsatte Reza att gå upp mott jobbet. Men efter några steg vände hon sig om. Och då såg hon att Steve och Katrin stod kvar på samma ställe och det var uppenbart att de grälade. Reza hoppades att det inte handlade om henne.

Ett misstag som många gör, som jag också gjorde, är att man vill trycka in för många karaktärer i en och samma scen och låta alla prata. Då räcker det inte med att ge dem olika röster, det blir rörigt och inte särskilt angenämt att läsa. Nej det gäller att hålla fokus på det som är viktigt för scenen. Och sen vara tydlig med vem som är protagonisten så läsaren vet vem den ska följa.

Men vad gör då läsaren intresserad av en karaktär? Jo den har ett intressant projekt. Ett projekt som är viktigt för protagonisten, ett eller flera problem som måste lösas. Som också gör att läsaren vill följa den personen. Sen blir det inte sämre om man lyckas få in friktion i scenerna. Nu till andra övningen.

Övning b: Jag ska ge er ett projekt (utifrån samma karaktärer). Låta någon av karaktärerna tänka något som gör att vi får veta karaktärens projekt utifrån samma repliker innan.

Svar b: Till slut möttes de på den smala gångvägen. Katrin saktade omedvetet in stegen.

"Hej! sa Steve och log brett mot Reza, "är du på väg upp till jobbet?"

"Hej själv!" sa Reza och log med glittrande ögon, "jo jag är på väg upp."

"Fin dag", sa Katrin och kvävde en suck. Sen vände hon bort blicken.

Katrin orkade inte titta på den där lismande kvinnan. Och Steve sen. Som alltid fjäskade så han höll på att gå upp i limningen.

"Är ni lediga idag?" sa Reza och vände sig mot Steve och log nu ännu bredare.

Katrin tycket också sig se att Reza blinkade med ena ögat. Så fräckt att stå där och flörta med hennes man medan hon stod där bredvid.

"Nej gud förbjude", sa Steve och skrattade, "nej vi ska bara gå och handla kaffebröd till i eftermiddag sen är vi också på väg upp till akuten ... så vi ses sen."

"Det gör vi", sa Reza och nickade.

Sen vände sig Reza om och fortsatte att gå. Men Katrin stod kvar och satte armarna i kors över bröstkorgen.

"Kom så går vi och handlar", sa Steve och ryckte lite lätt i kavajärmen.

"Men tror du jag är dum Steve", sa Katrin och drog åt sig armen, "den kvinnan är ute efter dig ... fattar du inte den din idiot."

"Nej det är du som inte fattar", sa Steve med höjd röst, "jag börjar bli så trött på detta ständiga tjat..."

"Du blir trött?" sa Katrin vasst, "vad hände med killen du trodde flörtade med mig när han bara frågad efter vägen? var det inte du som nästan slog ner han. Du flörtar med henne, tror du att jag är blind."

"Men snälla Katrin", sa Steve och suckade, "Reza är inte problemet."

"Det har du så rätt i ... Reza är inte problemet", sa Katrin sammanbitet, "du är."

Så det var fokus det. Hoppas ni hängde med på vad det menas. Nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kram till alla som både vi och inte vill ha.