Hemligheter - Övning 82

"Sch säg inget till nån, det är en hemlighet" brukar man säga när man delar med sig av något man inte vill att någon annan ska veta. samtidigt är det så att så fort du delar med dig av en hemlighet så riskerar du att den sprids vidare. Det spelar ingen roll att du berättat det för någon som du litar på, någon som aldrig med flit skulle röja din hemlighet så kan det ändå ske.

När man skriver ka det vara bra att låta en karaktär hålla på en hemlighet... men att det sprids kan också vara bra. Frågan är vad för sorts hemligheter jag ska få lära mig idag.

Man måste lära sig se hemlighetens potential, det som döljs i en roman, om man vill känna sig än mera kreativ i sitt skrivande. För hemligheter är guld värt för en författare och kan användas på många olika sätt. Nästan så att varje scen i boken tjänar på att ha någon form av hemlighet. Det kan vara information som hålls bort från läsaren. Karaktär som döljer något för protagonisten.

Protagonisten kan dölja saker för andra, men också för läsaren. Men protagonisten kan också dölja saker för sig själv eller börja inse saker undan för undan. Och dessa hemligheter kan få stor inverkar på dramaturgin. Och då kan det handla om baktankar, egoistiska avsikter, läsaren inser att protagonisten ljuger eller en protagonist som inser att saker inte alls är vad det utger sig för att vara. Eller så är protagonisten någon helt annan än vad den först uppvisar eller så inser protagonisten det om en annan karaktär.

Hemligheter kan också dyka upp på olika sätt genom historien. Från början som en överenskommelse mellan läsare och protagonist. Eller en annan karaktär. Hemligheter kan blottas undan för undan, dyka upp som tvister och vändpunkter. Det kan vara så enkelt att protagonisten ska ta reda på sanningen. Och nu till dagens övning.

Övning: Träna på att gestalta hemligheter och fortsätta på texten och låt jaget ta reda på hemligheten. Men se till att det inte går för lätt.

"Vad roligt att du bjuder på Restaurang Nelly."

"Ja", sa jag, "men visst är det något du inte berättar för mig, mamma?"

Mamma log. Men det såg ut som ett stelt leende.

"Absolut inte", sa hon."

Svar: Och här fortsätter jag konversationen från ovan.

"Men jag känner dig. " Jag drog efter andan mest för att behålla lugnet. "Så där ler du varje gång du håller något inne. Du ser förstoppad ut."

"Men hur kan du säga så", utbrast mamma och snyftade tillgjort till, "skulle jag undan hålla något för dig?"

"Vet vad mamma ... du är en dålig skådespelare."

Jag såg uppmanande på mamma som började mjukna i sin hållning. Sen började hon skruva på sig.

"Nå mamma", sa jag, "vad är det jag bör veta?"

"Okej då." Mamma suckade uppgivet. "Pappa och jag ska skiljas."

"Det där har du redan berättat."

"Jag har inte berättat att jag måste hitta nytt boende."

"Fast pappa ärvde huset efter farmor och farfar så det är ingen hemlighet." Jag log. "Men om det skulle underlätta för dig kan du bo hos mig och Mattias."

"Nej tack." Mamma skakade på huvudet och snörpte med munnen. "Jag vill inte vara i vägen."

"Okej", sa jag så lugnt jag bara kunde, "säg nu var det är du håller inne med ... och kom inte med några ursäkter om pappa hit och pappa dit."

Mamma satt och såg på mig med en förorättat blick. Som om jag förolämpat henne på värsta tänkbara sätt. Hon snörpte med munnen igen.

"Jag förstår inte vad du pratar om", sa hon med sprucken röst.

"Ja okej ... din syster är gravid igen."

"Igen?" Jag såg på mamma med stora ögon. "Så fört skaffar hon två backar, sen tre forwards på raken och nu en målvakt. Kanske tur att jag och Mattias inte planerat in att skaffa barn nu."

"Men snälla Nelly." Mamma plutade med underläppen. "Jag och pappa skulle båda bli glada om ni så bara skaffade ett barn."

"Aha", utbrast jag, "det var där skon klämde ... du trodde att jag inte skulle vilja ha barn alls när syrran skaffat ett helt ishockeylag."

Mamma nickade. Sen log hon samtidigt som hennes kinder färgades rosa.

"Så du vill inte ha barn alls?" sa hon efter en stunds tystnad.

"Jag utesluter ingen." Jag tog mammas hand i min. "Men just nu ha jag fullt upp med att komma in på mitt nya jobb och Mattis är knappt hemma. Men om ett par år ... kanske."

Mamma nickade stumt. Sen torkade hon snabbt bort en tår och sprack upp i ett genuint leende.

"Så glad jag blir att du säger så", sa hon snabbt.

Hon slog ner blicken och jag fick en känsla att hon höll inne på något mer... men jag orkade inte med mer tjafs.

Istället sa jag, "så vad ska vi beställa in för mat?"

Ja det var allt jag hade att bjuda på idag. Och vem vet mamma där har kanske håller på än fler hemligheter. Hon kanske har träffat en ny man? Men nu får ni ha en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Tack för att ni tog er tid att läsa, snälla ta er tid att dela också. Ta han om er och sen även varandra.