Historien om Jan & Erik - Novell

Ni som hängt med hela novellserien vet nu att vi spenderade semestern -23 nere i Småland. Men också ett par dagar på Öland. Och det var där, efter ett besök hos Långe Jan och sen ett besök hos Långe Erik, som jag fick denna novellidé. Jag började genast att skissa på en historia som skulle handla om två bröder. Nämligen kungasönerna Jan och Erik. Jag döpte dem efter fyrarna då de påminde mig om två stolta och rakryggade individer som vakar över en varsin del av ön.

Novellen skrev jag sen ihop på kvällarna som vi tillbringade på campingen. Novellen delade jag sen upp i tio korta delar + en bonus. Idag delar jag med mig av sista delen, bonusen.

Fyrar i deras minne.

Man började bygga på fyren av stenen som fanns kvar efter från Jans borg. Men också hans kyrka som kallades för St. Johannes. Och idag när du är på väg ut till fyren kan du se ett kors som står efter vägen. Det korset är ett minnesmärke efter just Jans kyrkan. Men också för platsen där han en gång i tiden bodde och verkade. Fyren kallade man fyren Jan efter just Kung Jan. Och 1785 lyste den över havet för första gången.

Men vad hände med Eriks historia då kanske ni undrar. Blev den helt bortglömd? Ja nästan faktiskt. Men det fanns några få individer kvar på ön som mindes Kung Erik. Som förde hans historia vidare. Men så en dag var det en man som bestämde att även Erik, Jans yngre med smartare bror, skulle få en fyr i sitt minne. Och mycket riktigt, 1845 stod den vita fyren klar att lysa över de norra vattnen. Och såklart kallade man den fyren Erik.

Än idag står det en fyr i vardera ände på Öland. De som vi känner igen som Långe Erik och Långe Jan. Men deras historier är tyvärr bortglömda sen länge. Långe Jan tror man idag har fått namnet efter kapellet St. Johannes medan Långe Erik fick sitt namn som en analogi efter Långe Jan.

Men visst hade det varit fint om man än idag mindes Kungarna Jan och Eriks historia. Hur fyrarna representerade i sin tur brödernas osämja och därav påminna oss om vikten av att hålla sams inom familjen. För hur man än vänder och vrider på det, blod är alltid tjockare än vatten.

Slut.

Det var fortsättningen på del tio... hoppas ni fann novellen i sin helhet intressant. Vad jag delar med mig nästa vecka kan bara framtiden utvisa.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni läste. Dela gärna så fler får chansen att läsa. Ta vara på er.