Historien om Lars - Skrivutmaning T28

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull... Och det här är sista inlägget innan min årliga semester. Hoppas få få se er igen om ett par veckor.

Blid från Pixabay, redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Sen när man man slagit med tärningen ska man skriva "den sanna historien om..." Du kan också göra övningen om du vill.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att ta fram ålder med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 2 sen 5.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. På en ö...

2. I en stor stad...

3. Under en gran...

4. På en bondgård...

5. I ett höghus...

6. I en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. En baddräkt.

2. Ett förstoringsglas.

3. En trasig mobiltelefon.

4. En bukett blommor.

5. En sax.

6. En karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? I ett höghus.

Vad har min person med sig? En bukett med blommor.

Vilken hemlighet bär min person på? Mitt andra namn är Hubert.

Jag döper min karaktär till Lars som är(var) 25 år gammal och kommer från Hammarby sjöstad.

Här kommer den sanna historien om Lars. Han mindes tillbaka till då han var 25 år. Han hade haft en riktig röjarfest med bästa vännerna. Samtidigt mindes han att han för miljonte gången förbannade sina föräldrar som döpt honom till Lars när de hette Larsson i efternamn. Något hans vänner alltid retade honom för. Men bara ett par år senare bytta han efternamn till Seger.

Han hade, som varje lördagseftermiddag, suttit och spanat ut Lumabryggan och sett båtar komma och gå. Han hade haft både jacka och skorna på och försökte skaffa sig modet att gå över till den smakfulla och överjordiskt vackra Viktoria. I flera år hade han försökt sig på att uppvakta henne, men varenda gång han var i hennes närhet var det som om hans tunga som hjärna fick förlamning. Han kunde inte få fram ett vettigt ord. Han var så förälskad att han förvandlades till en barnsligt korkad unge. Han skrattade åt minnet.

Då hade han till slut ställt sig upp, rättat till kläderna och greppat den stora blombuketten och lämnat lägenheten. Några meter längre upp på samma gata, samma hus hus klev han in i nästa port och upp för två trappor. Och där på dörren stod det Viktoria Seger. Bara namnet talade om vilken sorts kvinna hon var, en som alltid lyckas med allt hon gör. Sen plingade han på dörren.

Sekunden efter öppnades den och där stod Viktoria. Hennes röda hår var perfekt uppsatt i en tofs på huvudet. Hon var sobert sminkad. Hon hade på sig en mörkrosa tvådelad dräkt. Hon var så perfekt tänkte Lars och försökte sig på ett leende. Sen träckte han fram buketten.

"Öh grattis då" fick han till slut ur sig.

"Hur visste du att jag fyllde år", sa hon med sin ljust klingande röst, "kom in."

Hon tog emot blombuketten och släppte in Lars i sin hall. Visade sen honom in i köket så fort an tagit av sig skor och jacka. Där blev Lars stående och såg sig förvånat omkring.

"Är det bara jag här?" Han vände blicken mot Viktoria som med ens såg liten och skör ut. "Jag kanske bara är tidig?"

"Det blir bara du", sa hon och drog efter andan innan hon snabbt vände ryggen åt Lars och gjorde en gest som om hon torkade en tår. "När om jag skulle sätt blommorna i en vas."

Lars visste inte vad han skulle säga så han frågade rätt ut varför bara han var där. Då hade hon förklarat at hennes arbetskamrater, de enda vänner hon hade, kunde inte och hennes familj hade inte tid.

"Mäh" fick Lars ur sig, "det var dålig stil."

"Vill du ha fika?" Viktoria vände sig om och såg nyfiket på Lars som genast kände att han kunde slappna av då hennes liv inte var så perfekt som han fantiserat ihop. Hon var normal. Samtidigt världens vackraste.

Han drog efter andan och nickade. "Vet du", började han trevande medan hon tog fram tårta och förberedde kaffebryggaren, "jag hade ingen aning om att du fyllde år. Jag ville bara ge dig en bukett med blommor för att ... du är så vacker."

Viktoria vände sig om med blanka ögon. "Det var fint sagt ... men om du ändå är här så kan födelsedagskalaset börja..."

"Det där lät tragiskt", utbrast Lars innan han hann tänka sig för. han slog handen för munnen och kände ur ansiktet började hetta. Men Viktoria bara skrattade.

"Ja det är fan tragiskt att man som 23-åring har kalas istället för en fest."

Några minuter senare satt de mitt emot varandra vid Viktorias köksbord. De åt tårta och drack kaffe. Pratade och skrattade som två gamla goda vänner. Lars till och med avslöjade sitt andra namn, Hubert. Viktoria hade skrattat och sagt att hennes var Sonja. Det kom att bli den första av en lång rad dejter. Två år senare gifte de sig i Seglora kyrka. De fick tre fina flickor som alla var lik sin mamma. Och efter det behövde hon aldrig mer fira sin födelsedag ensam. Och det skulle hon inte behöva göra idag heller.

Lars greppade en stor bukett med blommor och tog sen taxin ut till demenshemmet. Han blev som vanligt visad av personalen till Viktorias rum. Där satt hon i sin stol. När han kom in vände hon på sig och såg på Lars med tom blick. Men så fort hon såg blommorna sken hon upp. "Grattis på din födelsedag" sa Lars och gav henne buketten.

"Åh tack", sa hon och doftade på blommorna, "jag trodde ingen skull komma ihåg." Sen såg hon upp på Lars med oskyldig blick. "Vem är du?"

Lars log tillbaka och klappade henne på kinden. "Det gör inget, låt oss fira din födelsedag nu med tårta och kaffe."

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er alla.