Ingenting ingenstans - Dikt

Så var det dags för ännu en gammal dikt... Tyvärr har jag alldeles för få dikter kvar från den tid jag bodde i Tyresö. På den tiden skrevs allt ner på papper. Papper som tog plats kastades eller kom bort i någon flytt. Och eftersom jag inte hade dator på den tiden så blev det heller inte sparat. Som tur var hittade jag några som undgått kassering. De finns numera, lätt redigerade, på min dator.

Idag däremot bjuder jag på en dikt jag skrev några år senare, på en helt annan plats. Som jag skrev under en tuff period i mitt liv. En period jag aldrig kommer att glömma.

Ingenting ingenstans Jag har gått till ingenstans, till ingenstans skall jag gå. Där väntar mig ingenting, där har jag ingenting att få. * Mitt liv är numera ingenting, ingenting fyller min uppgift här. Det jag söker finns ingenstans, ingenstans finns det plats i jordens sfär. -1996

Den här skrev jag i Västerhaninge... när jag gick på folkhögskola där. Det kallas också ett för det tuffaste året i mitt liv. Samtidigt är jag tacksam för det året, det var då som min karaktär Opal vaknade till liv. Hon som idag går under namnet Nadja. Genom att skriva av mig kunde jag bearbeta mina känslor. Så på sätt och vis lät jag Nadja hämnas alla som gjorde mig orätt (på papper).

Men det var också då som jag hittade novellformen, då som jag började skriva på allvar. Dessutom gick jag min första skrivkurs och för första gången fick jag höra att jag kunde skriva. Att det var något jag borde utveckla. Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och glöm inte att hålla utkik efter min blogg Nadja Bs blogg. Ta nu hand om er. Kram kram.