Instängd maktlöshet - Dikt
Jag är en känslig person, en burk som är ständigt överfull med känslor. Och ibland så svämmar känslorna över och i princip slår en på käften. Den här dikten skrev jag i april 2020 när jag kände mig instängd, tömd på energi och med en massa känslor som behövde få min uppmärksamhet. Då satte jag mig ner och skrev dessa ord. Kanske inte de mest positiva, med det var ändå befriande att få ur sig dem.
Instängd maktlöshet.
Min mage känns tyngre än en säck med bly, som om någon med tvång spadat i mig en massa dy. Mitt hjärta slår sen så hårt i mitt bröst, spelar ingen roll om jag vänder mig mot nord, syd, väst eller öst. Min hals den snörps ihop och och jag får ingen luft, men jag kan väl knappas vara den enda som har det tufft. Min mun den torkar snabbt ur som om den vore en öken, då skriker alla åt mig - sätt dig ner och ta det lugnt lilla fröken. Men ... mitt liv känns som om det håller på att totalt brisera, samtidigt som någon försöker mig levande kremera. Men antar att även denna tid kommer passera, och jag kan ännu en livserfarenhet i mitt pussel addera.
Jag hoppas att ni ändå tyckte om dikten. Men att skriva dikter, som till exempel denna, så har man också fått ord på känslorna. Därmed är det bearbetat och så kan man släppa det och gå vidare.
Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tog att läsa. Sköt om er alla.
Comments