Jag ber - Dikt

Så var det dags för veckans dikt igen... och ja vet att dikter kanske inte passar alla. Samtidigt gäller det kanske att hitta sin författare. För hur man än vänder och vrider på det finns det många författare som livnär sig på att skriva dikter. Men jag sa erkänna också att jag tillhörde de där som fnysta åt alla tänkbara dikter, ända tills jag hittade en bok med Gustav Fröding.

Hur som helst. Här nedan delar jag med mig av den sista dikten som jag lyckades bevara från min tid i Sandviken. Håll till godo.

Jag ber (om) Allt jag ber om är att få vara fri, fri att leva mitt eget liv. Allt jag ber om är att själv få komma på, komma på mina egna direktiv. * Allt jag ber om är att få bestämma, bestämma hur jag vill vara. Allt jag ber om är att få bli accepterad, accepterad utan att behöva förklara. * Allt jag ber om är att slippa bli åsidosatt, åsidosatt av de som inte är här. Allt jag ber om är att få vara lycklig, lycklig av att leva mitt liv som det är. * Allt jag ber om är att ni lyssnar, lyssnar i stället för att prata. Allt jag ber om är att slippa bli överkörd, överkörd av människor som är lata. -1999

Alla vill vi leva vårat eget liv utan att någon försöker styra det. Det är det dikten handlar om. Att få vara fri att bestämma över sitt eget liv. Att någon lyssnar på vad man har att säga. Dessa känslor har följt med mig i hela mitt liv och som till slut resulterat i denna lilla, klart charmiga, nödrimsdikt.

Nu får ni alla ha en fortsatt skön dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er. Kram