Karaktärens förebild - Övning 43

En av de viktigaste ingredienserna i en bok är karaktärerna och i protagonisten och dess antagonist. Därför är det viktigt att man skapar trovärdiga karaktärer eftersom det är de som bär upp handlingen och som får den att röra sig framåt. Det är de som gör handlingen genom at dela med sig av sina öden, sina erfarenheten och sina liv. Men de får heller inte bli som en öppen bok, lite mystik måste finnas.

Så hur gör man när man skapar en karaktär? Det är nog olika från författare till författare. Jag vet bara hur jag gör. Och jag skriver ner allt från utseende till sätt och bakgrund. Om inre tankar och yttre attribut.

Men som vi alla har, så bör även karaktärerna ha en eller flera förebilder. (Något jag måste skaffa till min Emma.) De har också sidor eller tillkortakommanden som de döljer. De kan till och med låtsas vara någon de inte är. Till exempel att de är psykopatiska, men spelar snäll och omtänksam. Eller att de vill vara som en förebild och gör allt för att likna den personen. Eller så ser de bara upp till någon som deras mentor. Eller.... så vill man bara imponera på någon. Säger att man är bra på något som man kanske inte är så bra på, allt för att få den andre personen uppmärksamhet.

Sen får inte glömma att personligheten påverkar karaktärerna. Det påverkar hur de pratar, hur de rör sig, hur de klär sig och hur de är gentemot andra karaktärer. Och... Det handlar om både det yttre och det inre. Nu till dagens övning.

Övning: Vem vill den här människan vara? Fortsätt på tanken/den inre monologen "Det är kul att vara hembjuden till mamma och hennes nya man. Nu verkar det bli middag. Jag reser mig och gå fram mot matbordet och..." Jag har valt att döpa mamma till Leila och mannen till Henry. Jaget heter Doris. Hennes bror heter Dino. Stackarn.

Svar: Igår ringde mamma och bjöd in mig och min bror på middag. Det är kul att vara hembjuden till mamma och numera hennes nya man. Och trots att de dejtat i snart ett är så har jag inte haft nöjet att träffa förrän idag. Dino har minsann fått träffa honom flera gånger. Men nu verkar det bli middag. Tyckte mamma ropade något från dörren. Jag reser mig och gå fram mot matbordet som är dukat med allahanda fat och grytor. Det såg nästan ut som ett julbord. Och där sitter mamma och Dino snett mitt emot varandra och väntar. De ser på mig med kisande blickar som om jag gjort något. Jag ser ner på mina kläder. Men de sitter som de ska och ser inga fläckar. "Men sätt dig ner Doris", säger mamma och pekar på stolen mitt emot. Jag sätter mig ner bredvid min bror och ler. "Tack för att du bjöd in oss båda, det var längesedan nu." Mamma kråmar sig en stund på stolen och börjar lägga upp mat på sin tallrik. Sen gestikulerar hon att även vi ska börja ta för oss så det gör vi. Men så hörs steg i hallen. "Åh här kommer han, min älskling" säger mamma och rodnar som en skolflicka. In genom dörren kliver en lång man med svart bakåtslickat hår, leende mun och stora blå ögon som genast blir ännu större när han får syn på mig. Kan tänka mig att mina ögon också blir betydligt större. Jag ser på mamma som bara har ögonen för han. "Det här är Henry", säger hon med kvittrande röst. Jaså är det så han kallar sig nu tänker jag. För ett ögonblick funderar jag på om jag ska berätta allt för mamma. Att han har ett födelsemärke i svanken. Att han gillar missionären mest, trots att den är tråkig. Att han egentligen heter Tarik. Samtidigt har jag aldrig sett mamma så glad, så jag kan inte förmå mig att öppna munnen. Jag bara stirrar på Tarik vars leende stelnat i hans ansikte. Men sen finner han sig i situationen. Han ler ännu större och sätter sig ner. "Så kul att äntligen få träffa Leilas dotter, jag har hört mycket gott om dig" säger han med sin sammetslena röst. Sen vänder han sig om och kysser min mamma som ser allt lyckligare ut. Jag känner hur magen nästan vänner sig ut och in. Hur kan han ljuga så bra? Jag drar djupt efter andan och så börjar jag äta under tystnad. Maten som annars brukar vara så god när mamma lagar den smakar med ens papp. Jag försöker smälta situationen som jag hamnat i men vet inte vad jag ska säga eller ens göra, förutom att äta. "Men vad tyst du är idag Doris" säger mamma till slut och söker min blick. Jag tittar upp och möter hennes. "Jag har inget att tillägga för tillfället" säger jag och blänger på Tarik som genast, till min odelade glädje, börjar skruva nervöst på sig. "Jag och ... Henry kan nog säker hitta något att prata om när du diskar och Dino gått hem till sig. "Oja det tror jag med" säger Tarik med darrig röst. Vänta du bara, tänker jag och ler uppriktigt mot honom. Vänta du bara.

Det var dagens uppgift. Sitter här och funderar på om jag klarat den eller inte. En hemlighet finns dock vid bordet som kanske avslöjas eller inte. Allt beror på om Doris vill vara uppriktigt ärlig med sin mor eller om hon ser till att denne Henry/Tarik lovar att bara försvinna från deras liv. Eller? Frågan är om Doris förbild är den ärliga eller den som vill ha upprättelse. Vad kommer Doris att göra?

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid. Ta väl hand om er nu. Kram.