Livet - Dikt

Långt innan jag började skriva på de 'fördömda' novellerna om Opal så fuskade jag med att skriva dikter. Jag minns att jag precis blivit arbetslös för första gången, i början på 90-talet, och jag satt fast i en hus utanför Tyresö. För att fördriva tiden så skev jag dikter. Mest för att hantera mina tankar och känslor.

Men genom åren har det blivit en hel del skrivet. Idag tänkte jag bjuda på en av mina tidiga dikter som fortfarande finns kvar. På den tiden hade jag ingen dator och många av mina papper som jag kluddat ner mina dikter på har tyvärr försvunnit i de otaliga flyttarna. Men denna lyckades bli räddad.

Livet

I min förtvivlan flydde jag från tryggheten jag inte trodde fanns. Jag famlade i ett evigt mörker utan hopp om en framtid någonstans.

*

Men så från ingenstans dök du upp och du gav mig en ärlig chans.

För när jag sökte efter tryggheten, ja, då gav du mig ett liv i balans.

- 1992, Tyresö

Det är alltså 30 år sedan nu jag skrev den där dikten, sen den såg dagens ljus för första gången. Det enda jag gjort nu när jag plockat fram den igen ur gömmorna är att jag rättat alla stavfel och sen gett den en mer passande titel. Men själva dikten är fortfarande detsamma och jag hoppas att ni gillar den ändå.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack alla ni som tog er tid att läsa min lilla dikt. Ta hand om er ch om varandra.