Perspektiv - Övning 17

Så var det fredag igen och fredag betyder veckans övning från Romanskrivarskolan av Hans Carstensen. Den här veckan har jag kommit fram till det sjuttonde avsnittet som tydligen ska handla om perspektiv. Om den som berättar historien för läsaren. Och där har jag fått höra att det ska finnas några olika förslag man kan välja i mellan.

I dagens avsnitt förklaras grunderna med olika perspektiv. Perspektiv som jag, du och tredjeperson som i enkla ordalag borde handla den som berättar och om dens position till det som ska berättas. Vad nu det innebär...

Först och främst ska man skilja på berättaren och författaren (om inte författaren skriver en självbiografi vilket jag inte planerat att göra ... någonsin). För berättaren är den som står mellan läsaren och det som händer i själva berättelsen. Som författare (dvs jag i den här sammanhanget) är det viktigt att sätta sig ner och fundera på vem som ska berätta historien och hur mycket den personen vet. Är det protagonisten? Någon vid sidan av protagonisten? Är det någon som inte syns i berättelsen? Hur synlig är denna berättare? Ska man gömma berättaren? Eller ska berättaren vara helt synlig? Ja och så vidare... nu till övningarna så får vi se om det klarnar lite till.

Övning a: Jag ska fortsätta skriva på två exempel av texter. I den första har protagonisten 'svalt' berättaren (inte så synlig) ... och i den anda har berättaren 'svalt' protagonisten (mer synlig). Det här handlar om hur synlig berättaren är och jag har alt att skriva båda två (fast övningen påvisar att man ska välja en).

Text 1: (protagonisten har svalt berättaren) Hon var ingen idiot. Oavsett vad morsan sa.

"Beata är en dum gris", sa morsan.

Skulle en gris klara hacka bankens datasystem. Nix. Klart att den inte skulle, det vet till och med morsan om hon bara använde hjärnan. Istället så upprepar hon allt som pappa säger som en dum papegoja som inte förstår orden hon upprepar. Fast på måndag kommer de få sig en chock. Inte nog med att jag packat väskan, deras konto är också tomt.

Text 2: (berättaren har svalt protagonisten) Det här är Beata. Hon ligger på sin säng. Hon tänker att hon inte är en idiot. Hon minns det som om det är hennes mamma som brukar säga att hon är dum som en gris. I själva verket är det hennes pappa som säger det. Fast för Beate spelar det nog ingen roll. För hon, dum som hon är, har lyckats hacka bankens hemsida och fört över föräldrarnas pengar på sitt konto. Hon reser på sig och ler. Sen packar hon sin väska. Hon vet att så fort mamma gått och lagt sig och pappa däckat framför teven så ska hon lämna det enda hon som hon känt till som ett hem.

Nu är det dags att ta reda på berättarens fysiska position till det som berättas. Hur den ser på världen och sin omgivning. Men också hur den förhåller sig till allt omkring dem. Att läsaren enkelt kan sätta sig in i det perspektivet, i den berättarens värld. Och nu till den andra övningen...

Övning b: Nu ska jag fortsätta på texten (här nedan)... nu förhålla mig till en korts persons syn på sin omgivning. Och jag har valt att berätta ur (det jag gör för det mesta) tredje person. Ja och kvinnan har jag valt att kalla Penny.

Svar b: En kvinna (Penny) kliver på ett tåg i Gävle med destination Arlanda. Hon ser sig omkring. Hatthyllorna sitter väldigt högt upp. Penny tar tar sin väska och börjar balansera upp den mot hatthyllan. Samma sak varje gång. Men som hon misstänkte så når hon inte riktigt upp den här gången heller, inte ens när hon ställer sig på tå. Då känner hon hur någon tränger sig förbi henne för att sen stanna upp.

"Ursäkta vill du ha hjälp?" sa en mörk röst vid sidan av henne.

När hon vrider på huvudet så står där en långsmal man med kostym och stilig hatt. Han log brett mot henne. Penny kände nästan hur hennes kinder började hetta.

"Nja jo kanske det", sa Penny och log fåraktigt, "väskan är lite tung ändå."

"Det är lugnt det." Mannen tog väskan och lade med lätthet upp den på hatthyllan. "Hatthyllan sitter högt upp till och med för mig ... säg till sen om du behöver hjälp med att ta ner den sen. Jag sitter bara här framme."

"Tack det ska jag." Penny satte sig snabbt ner på sin plats. Kände hur ett leende spred sig i hennes lilla ansikte. Men efter ett par minuter kunde hon inte låta bli att snegla mellan sätena för att se vart mannen satt. Och där ett par rader fram såg hon hans hatt sticka upp. Genast vände han sig om och mötte hennes blick med ett varmt leende.

Det var veckans övningar. Nu får ni lov att ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er nu. Kramar till alla som vill och inte vill ha.