Saker jag är oroar mig för - Lista

Jag är inte direkt rädd för att misslyckas, snarare oroad. Att jag aldrig ska få chansen att uppfylla min dröm om att bli utgiven författare. Men visst, misslyckas jag första gången kan jag alltid försöka igen. För med vetskapen om att man misslyckats så har man också fått en respons som man kan lära sig av. Men att inte kunna bli utgiven författare är kanske inte det enda som oroar mig, om man säger så.

Här nedan bjuder jag på en lista med saker som ibland skrämmer mig, som ibland gör att magen knyter sig bara jag tänker på det. Det är de känslorna som gör att man ibland funderar på att bara ge upp.

Topp 5 saker som jag är oroar mig för (utan inbördes ordning).

1. Att bli missförstådd. Att oavsett vad jag skriver så kommer ingen att förstå mina ord. Eller vill inte förstå. Att jag kommer vara den där som skriver saker folk inte ville eller ens kommer att orka läsa.

2. Att aldrig vara bra nog. Jag vet vad jag kan, att jag är bra på att skriva. Inte bäst, men bra nog. Men ibland känns som om det är det enda jag kan och det skrämmer mig att de som ska avgöra om mina böcker är bra nog inte tycker om det jag skriver.

3. Att bli passerad. Att folk ser vad man gjort, ger en beröm men sen fortsätter glatt till nästa istället. Alltid fortsätter till nästa hur bra text jag än lyckats få fram. Allt för att jag inte tillhör den rätta gruppen av människor.

4. Att inte bli sedd. Att oavsett vad jag gör så kommer ingen att se mig eller mitt arbete. Att man går förbi mig till nästa utan att ens ge mig ens en sekunds uppmärksamhet. Att jag kommer stå ensam kvar utan att någon bryr sig i hur mycket jobb jag lagt ner på mitt skrivande.

5. Att aldrig bli utgiven. Att jag trots hårt och gediget arbete aldrig kommer att bli utgiven på ett traditionellt förlag. Att jag aldrig hittar det där bokförlaget som ser mig, förstår mig och tycker att jag är bra nog. Som stannar upp och ser mig för den jag är.

Bubblare: Att inte lära sig av sina misstag, bortglömd, att inte ha orken som behövs, osynlig, att ingen vill köpa mina böcker, inte råd med eventuell egenutgivning, och en dröm som går i kras, aldrig hitta en dator som håller.

Jag antar att dessa orosmoment inte är något jag är ensam om att uppleva. Jag tror nämligen att alla känner såhär någon gång i livet. Vissa kanske till och med känner så här oavsett hur mycket framgång de har. Fast det enda jag önskar mig är att en person, för det räcker med en, som tror på mig och det jag skriver... Som vill ge ut mina böcker. Det gäller bara att hitta den personen ur miljontals människor.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er nu. Kram, kram.