Skenmanöver - Övning 87

Idag ska jag få lära mig hur man kan använda sig av en skenmanöver, eller som det kallas på engelska 'red herring', det vill säga 'röd sill'. Då är det kanske bättre att kalla det skenmanöver. Men vad menas med skenmanöver? Jo, det betyder en fint, bluff eller villospår. Att man avleder läsaren från den verkliga handlingen, de tror att det ska handla om en sak medan det egentligen handlar om något annat.

Men varför är det bra att lura in läsaren på en så kallad skenmanöver? Att avleda deras uppmärksamhet? Ja det är det jag ska få lära mig idag.

Ibland finnas det en poäng i att lura läsaren åt "fel" håll. Att låta läsaren fokusera på en sak medan man tar historien i en annan riktning. Det skapar vändpunkter, spänning, ger handlingen flera bottnar och lager. Men det gäller såklart att hålla en bra balans. Överanvändning eller felanvändning av en skenmanöver kan göra att läsaren känner sig besviken. Men nu till dagens övning.

Övning: Hitta på en skenmanöver.

Romanen ska handla om en person som fuskar på ett prov och blir påkommen, och vilka effekter fusket får. Se till att något annat händer (en skenmanöver) i klassrummet som leder läsaren i en helt annan riktning.

Svar: Protagonisten kallar jag Per och hans väl Kalle. Provvakten kallar jag Rut.

Rut stod längt fram i klassrummet och ropade upp för att se vilka som var närvarande. Namn efter namn ropades upp och elev efter elev sträckte upp sina händer.

"Per?" sa hon och såg sig om i klassrummet.

"Mm här", sa Per och sträckte lojt upp handen i luften.

"Karl?" fortsatte hon med vass röst.

Kalle log han åt mig och blinkade med ena ögat. "Här fröken" sa han och viftade med handen.

"Då var alla här." Rut satte sig ner vid katedern. "Nu kan ni vända på era papper och provet börjar..." Hon tittade på sin klocka." "Nu!"

Jag kände direkt att det här var för svårt. Svetten bröt fram i pannan. Jag var visste med mig att pappa skulle slå mig gul och blå om jag inte klarade, det han kallade, ett enkelt prov. Jag sneglade på Kalle som skrev för fullt. Jag försökte fokusera på mitt prov. Svarade så gott jag kunde på frågorna. När jag skrivit klart sneglade jag på Kalle. Men han bara satt och stirrade tomt framför sig.

"Hur mår du?" Jag klappade Kalle på axeln men han reagerade inte. "Fröken" ropade jag, "jag tror Kalle är på väg att få ett epilepsianfall."

Och mycket riktigt. Sekunden efter ramlade han av stolen. Hade jag inte fått tag på honom hade han slagit sig fördärvad. För ett ögonblick var det kaos i klassrummet. Allas blickar var riktade mot Kalle. Efter det, som kändes som en evighet, kom två ambulansmän och hämtade honom. Jag satte mig stumt ner på min plats. Men det vara inte bara jag som var chockad, alla var det.

Det här var ett litet utdrag ur en möjlig bok där jag använde mig av skenmanöver. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta nu hand om er och sen om varandra.