Slaget - Dikt

Idag är det Gustav Adolfs-dagen. Det är en temadag som firas den 6 november till minne av just Gustav II Adolfs dödsdag 1632 då han stupade i slaget vid Lützen. Denna dag är också en allmän flaggdag, inte bara i Sverige, utan även i Finland under namnet Svenska dagen och tydligen även i Estland. Den här dagen började man fira så sent som på 1800-talet.

Målningen skildrar slagfältet vid Lützen den 6 november 1632 och det ögonblick då Gustav II Adolf dödas. Den döde kungen är starkt belyst och tycks nästan glida av hästryggen för att fångas upp av en hjältemodig svensk soldat.

Slaget.

Krutröken låg som en tung som dimma över fälten, de jämrande rösterna blev till en entonig sång. Soldaterna tappade modet gång efter gång.

Men de stred mot sina fiender för kungen skull,

och de stred både till fots och till häst,

gjorde nya anfall så fort kungen gjorde en gest.

Nu tror jag sannerligen att Gud givit mig fienden i händerna,

han utropade segervisst när han ledde sina män,

det här skulle bli en triumf det hade han på känn.

Det trettioåriga långa kriget vittrade efter ett slut,

med de slitna soldaterna kämpa på ännu en dag,

väntade på att kungen skulle göra sitt nästa drag.

Men till slut hördes en röst bland allt krigsslammer,

kungen har fallit av sin häst och är nu är död,

och marken där han föll färgades av blodet röd.

Slaget må vara vunnet men det var bara en pyrrhusseger,

med tiotusen döda män framför sina fötter inklusive deras kung,

kände de bara en stor sorg som var allt för tung.

Det var alt jag hade att bjuda på idag. Hoppas ni gillade min dikt som jag skrev alldeles nyss. Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Sen snälla dela. Ta hand om er och om varandra.