Släpp dialogen fri - Övning 51

Om det är något jag tycker att jag har problem med så är det att skriva dialog. Och kanske än mer gestalta i dialog. För allt ska inte sägas, eller berättas utan bara visas. Och den där kombinationen är nog en av mina största fiender. Men självklart har jag blivit bättre och efter idag hoppas jag på att bli än bättre och förstå hur jag ska få dialogerna att fungera.

Men för att få till en fungerande dialog behöver man förstå hur man kan använda texten som bäddar in dialogen, det vill säga lägesbeskrivningen. Vad det nu innebär?

Tydligen är lägesbeskrivning den berättande texten som är insprängd i en dialog. Som anger var dialogen äger rum, vem som säger vad och hur karaktärerna som pratar ser ut. Ja och så vidare. En författare, som jag försöker bli, gör kanske klokast att använda sig av denna lägesbeskrivning, kanske inte hela tiden, men när den behövs.

Saker man kanske ska undvika i dialog är bland annat för mycket information. Till exempel vilken tid på dagen det är, eller vilket väder det är eller bara vilken relation karaktärerna har till varandra. Det bästa är att låta dem prata i lugn och ro utan att föra in en backstory eller massa onödig information. Dessutom undvika adverb eller bara han sa och hon sa. Och inget bara för att...

Hur som helst, idag ska jag lära mig att skriva bättre dialoger, steg för steg, men framförallt bli bättre på texten omkring. För om läsaren förstår vad jag försöker säga så kan jag tydligen släppa dialogen fri. Nu över till dagens övning.

Övning: Lägg till lägesbeskrivningar i denna dialog. (Dialogen som jag kanske fuskade till med att utöka en smula.) "Du kanske ska gå nu." "Jaha?"

"Nej, det beror inte på det du sa."

"Du är så lättstött."

"Jag ska upp tidigt i morgon."

"Om jag ber om förlåtelse då?"

"Här är din jacka."

Svar: I den här dialogen har jag döpt karaktärerna till Niklas och Ida.

Niklas stod i hallen och såg sig osäkert omkring. Tystnaden var så tät att den nästan gick att ta på. I dörröppningen ut till köket stod Ida bredbent med armarna i kors och såg på honom med trött blick. Han försökte verkligen komma på något att säga. Men orden svek honom. Igen.

"Du kanske ska gå nu, sa Ida.

Niklas hoppade till när han hörde hennes röst. "Jaha?" sa han snabbt. Sen grämde han sig att han inte kom på något bättre. Ida hade rätt, han var inte så snabbtänkt alla gånger. Men Jaha? var i alla fall bättre än det han kläckt ur sig för bara tio minuter sen. Att hon var fin även i flottigt hår.

"Och nej, det beror inte på det du sa", sa hon som om hon hade läst hans tankar. Hon lutade sig mot dörrposten och förde upp handen för munnen och gäspade.

"Fast", sa Niklas och drog efter andan, "ibland är du så lättstött så..."

"Jag ska upp tidigt i morgon." Ida skakade demonstrativt på huvudet och log snett. "Och jag vill ha ork att duscha innan jag ska gå och lägga mig. Du vet ... flottigt hår."

"Om jag ber om förlåtelse då?" Niklas trampade lätt där han stod. "Jag vet att jag..."

Men innan Niklas hann säga något mer hade hon sträckt sig efter hans jacka och sträckte över den till honom.

"Här är din jacka", sa hon. Sen gäspade hon igen.

Dem här gången utan att täcka munnen med handen. Niklas såg nästan in till tonsillerna.

"Mm jag ser det", sa han och tog emot jackan och satte den på sig. "Ja, jag går väl då."

Det var allt för idag. Och kanske lärde jag mig något nytt. Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni läste. Dela gärna. Ta nu vara på er.