Språknivå - Övning 16

Så var det fredag igen, och inte vilken fredag som helst utan långfredagen. Det som påstås vara årets längsta dag. Men jag sitter här och försöker mig på ännu en övning från Romanskrivarskolan av Hans Carstensen på Youtube. Ute skiner solen och lockar till promenad men det får vänta tills jag är klar med det här.

Hur som helst... idag handlar övningen om språkbruk. Hur man som författare utnyttjar språket för att påvisa karaktärer olika sätt att vara. Hur deras personligheter färgar av sig på deras språk, deras sätt att prata och utrycka sig. Men också hur de tänker. Så till första övningen...

Övning a: Nu ska jag skriva tankarna från två helt skilda karaktärer (i olika böcker) och de ska tänka om vädret. Jag ska låta deras personligheter färga av sig på deras tankar.

X = är en människa som pratar (och agerar) först och tänker sedan. Jag har valt att kalla karaktär X för Kenta.

Y = är en människa som säger sådant som hon tror att folk vill höra. Jag har valt att kalla karaktär Y för Lena.

Svar a: Först ut karaktär X - Kenta satt bredvid Anna på en av många parkbänkarna som var utplacerade i stadsparken. Han tittade på Anna som satt men ansiktet vänt mot solen och blundade.

"Man brukar ju säga att efter regn kommer solsken", sa Kenta och flinade snett.

"Mm", sa Anna utan att titta upp på Kenta.

"Men i Sverige passar ju bättre att man säger att efter solsken kommer regn." Kent skrockade där han satt. Men Anna tittade upp på honom med frågande blick.

"Ska det börja regna? Jag som ska jobba ute i eftermiddag."

"Alltså", sa Kenta och harklade sig, "jag sa bara att det är bättre att säga..."

"Men ska det bli regn?" Anna tittade förvånat upp mot den blå himlen. "Vädret utlovade ju soligt."

"Det vet jag inte." Kenta rykte på axlarna.

"Men varför säger du det för?"

"Alltså jag sa bara..."

Han avbröt sig själv när han såg hur Anna vände ansiktet mot solen igen. Muttrade för sig själv att hon alltid var tvungen att ta allt han sa bokstavligt. Han hade ju bara skämtat.

Så till karaktär Y - Lena hade precis kommit till jobbet. Idag hade hon valt att gå genom parken eftersom solen sken och himlen var blå. Tankarna var fokuserade på vädret mycket eftersom de lovat finväder hela veckan. Lena hade precis satt sig vid sitt skrivbord när chefen knackade på dörren och kikade in.

"Har du hört att det ska bli fint väder till helgen" sa Lena och log.

"Jo", sa chefen och rynkade pannan, "men jag tänkte bara fråga om du var klar med rapporten."

"Ja den är klar." Lena tog upp en brunt kuvert från skrivbordet och räckte över det till chefen. "Den var jätterolig att jobba med."

"Bra", sa chefen och vände sig om och gick igen.

Kvar satt Lena och suckade. Varför kunde hon inte bara ha gett han kuvertet. Varför var hon tvungen att alltid säga något positivt omkring sina arbeten. Det här rapporten hade dessutom varit ordentligt tråkig och enligt Lena nästan meningslös. Hon hade kunnat lägga den tiden på något viktigare. Till exempel vara ute i den sköna solen.

Nu vet jag inte om jag fick till det där med tankar utan mer konversation. Men så får det bli ibland. Men nu till andra övningen där jag ska använda mig av en konversation mellan två olika karaktärer. De ska prata om grönsaker de gillar men de är två vitt skilda personligheter.

Övning b: Jag ska låta personerna prata om grönsaker de gillar. Låt intressen färga av sig på hur de formulerar sig. Jag ska skriva dialogen mellan två olika karaktärer. Arne är intresserad av teknik. Berit är intresserad av design och att utrycka sig i färg och form.

Svar b: Arne sippade på sitt kaffe och sneglade på Berit som satt mitt emot. Han funderade på om han skulle fråga henne om råd vad han skulle bjuda polarna för mat till helgen. Jo det skulle han.

"Du jag ska bjuda grabbarna på mat på lördag", sa Arne och drog efter andan, "har du nått förslag vad jag kan bjuda dem på."

"Ja vad sägs om." Berit drack en klunk av sitt te. "Stek i ugn med potatisgratäng och en härlig grönsallad."

"Grönsallad?" Arne skruvade på sig. "Jag vet inte om det lockar killarna..."

"Man bjuder inte på mat om man inte har en välskuren, färggrann sallad att bjuda på." Berit nickade uppmanande.

"Ja jag kanske kan skära upp lite grönsaker med min mandolin." Arne ryckte på axlarna.

"Men nej", utbrast Berit, "inte kan du använda en mandolin ... då förstör du."

"Jag kanske kan strimla ner grönsakerna in min nyinköpta matberedare."

Arne nickade och log när han tänkte på sin nyinköpta matberedare och alla dess tillbehör. Men när han såg Berits rynkade panna och sura mun förvann hans leende.

"Du kan inte strimla, riva eller skiva en grönsallad." Berit skakade uppgivet på huvudet. "Ska du ska göra en grönsallad ska den inte bara smakar bra utan också vara en fröjd för ögat."

"Men vad ska jag göra då?" Arne suckade irriterat. "Vad ska jag ha i den?"

"Du kan ha i tunna skivar av paprika, både röda och gula. Sen kan du ha i tärningar gurka och tomatklyftor. Varför inte tunna skivor av späda morötter." Berit log för sig själv. "Sen skär du ner finstrimlad grön sallad och toppar med rostade pumpakärnor."

"Och hur ska jag få till det där?" Arne kliade sig i nacken. "Jag har många fina köksredskap att välja i mellan."

"En vass grönsakskniv är det bästa", sa Berit och skrattade.

Men Arne skakade på huvudet och suckade. Vad skulle han då med alla tekniska köksmaskiner om han bara skulle använda en tråkig kniv för att göra en oinspirerad grönsallad.

Ja det var veckans övning... Jag kanske inte riktigt hade huvudet med mig idag men så är det ibland. Det handlar inte om att göra övningarna perfekt utan att få in rätt tankesätt till man ska skriva sin bok. Min andra bok i mitt fall då.

Men nu så får ni ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt glad påsk. Tack för att ni tog er tid att läsa mina små texter. Ta nu väl hand om er. Kram till alla som vill ha. Även till er som inte vill för jag tror ni behöver den mest.