Spänning - Övning 26

Igår läste jag klart 'Mörkret' av Ragnar Jónasson. En bok där det kanske inte händer så mycket och som bara sträckte sig över tre dagar. Ändå lyckades han hålla spänningen uppe. Och ja kunde inte låta bli att tänka... att jag skriver nog minst lika bra som han. Ja, utan det direkt dråpliga slutet då. Men annars. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska kila till bokhandeln och köpa nästa bok och se om den håller samma mått.

Hur som helst... Nu till dagens blogg och veckans övning som ska handla om spänning. Den sortens spänning som man kan hitta i till exempel kriminaldrama. Kriminaldrama som jag försöker mig på att skriva.

Att skapa obekvämlighet i vardagen är en av nycklarna för att skapa spänning. Ni vet, de där sakerna som händer i vardagen men som av någon anledning inte känns bra. Som till exempel att du jobbar på kontor och så en dag kommer det in en trevlig man, men du råkar se att han har ett vapen på sig och du har ingen aning åt vilket håll det ska barka. Alltså något obekvämt i vardagen. Så över till övningarna.

Övning a: Jag ska skriva upp några platser där jag bruka vara och sen lägga till en ovanligt detalj som skulle kunna bli obekväm och kanske obehaglig.

Svar a: I vardagsrummet, med en försäljare är på besök och försöker övertala mig att köpa knivar. På affären, men en maskerad man kommer in och går förbi mig. På gallerian nian, men några clowner uppträder för barn.

Ute vid fyren på Bönan, men några militärer smyger runt i buskarna.

I Engelska parken i Axmar, men där är ett bröllop där alla gästerna liksom brudparet bär masker.

Så till nästa form av spänning där man jobbar med utsida Vs insida. Till exempel att på insidan har en person kunskap som de på utsidan inte har någon aning om. Karaktären kanske är den enda som vet med sig att en katastrof ska hända eller att den ska göra något överraskande som ingen annan vet. Men för att vi ska förstå bättre vad det här handlar om så gör vi nästa övning.

Övning b: Jag ska välja ut en av de platserna jag nämnde här ovan och jag väljer Gallerian nian. In på 'scenen' kliver min protagonist med en väska... vad finns i väskan? Om någon annan visste detta skulle det utbryta kaos. Så, vad finns i väskan? Jag dörper min protagonist till Ellen.

Svar b: Ellen kliver av bussen. Hänger försiktigt väskan över axeln samtidigt som hon håller andan. En svagt klirrande av flaskor hörs. När det tystnat andas Ellen ut och börjar gå uppför Drottninggatan i riktning mot Gallerian nian. När hon kommer in där ser hon hur några clowner uppträder för barn. Eller känner hur hon ryser i hele kroppen. Hon visste inget otäckare än just clowner. Hon visste inte varför hon kände så bara att hon känt så ända sen barndomen. Hon slinker snabbt förbi och går mot bolaget. Det svaga klirrandet av flaskorna avslöjar hur mycket hon darrar i hela kroppen. Det spelar heller ingen roll att hon försöker andas lugnt. Flaskorna i väskan klirrar vidare. När hon kommer fram till bolaget står hon där och väntar. Enligt telefonsamtalet nu på morgonen skulle en man möta upp henne. När hon stått där i nästan en halvtimme så dyker en av clownerna upp. Ellen håller på att svälja tungan av rädsla och det blir inte bättre av att han kliver emot henne med långa kliv. Utan att tänka på det backar hon upp mot glasväggen. Men han fortsätter att gå emot henne. Som om han riktat in sig på just henne. Tillslut är han så nära att hon kan höra hans väsande andedräkt genom masken. Då lutar han sig fram mot mot henne och Ellen känner att hon inte ens klara av att andas.

"Den rosa helikoptern har kraschat", viskar han i hennes öra.

"Ah", säger Ellen med dämpad röst", men varför i helvete springer du runt som en förbannad clown. Jag hatar clowner."

"Chefens order", sa clownen med en röst som lät som om han log, "har du flaskorna med nitroglycerinet med dig?"

"Ja", sa varade hon irriterat, "varför skulle jag annars vara här. Jag har dem i min väska."

"Bra", sa clowner och räckte ut handen.

Ellen tog försiktigt av sig väskan från axeln och överlämnade dem till Clownen. Flaskorna klirrade oskyldigt. Men Ellen visste vilket förödelse de skulle kunna skapa.

"Vad ska ni ha nitroglycerinet till?", sa hon så fort clownen hängt väskan över sin axel, "ja om man får fråga en sån sak."

"Nej det får man inte", sa clownen med väsande röst.

Sen vände han sig om och klev iväg med sina jättekliv och försvann nedför trappan till Clas Ohlsson. Kvar stod Ellen och försökte andas. Det tog henne några minuter, men sen kilade hon snabbt ut från gallerian och nedför Drottninggatan för att hinna med nästa buss hem.