Suspense - Övning 27

Att skriva en spännande bok betyder inte att man ska överfylla den med en massa action som om biljakter och explosioner. Visst kan man ha med det jag nyss nämnde, men en spännande bok innehåller mycket mer än så. För en bok med bara action skulle bli jobbig att läsa. Och tråkig att skriva. Så idag ska jag lära mig om suspense... den där ångestkramande väntan som en karaktär inte kan kontrollera.

Suspense handlar om att sätta igång en klocka i läsarens huvud, ge läsaren en förväntan om att något är på gång. Man vet bara inte vad, bara att något ska hända längre fram. Texten kan ge en ledtråd om att något kommer att ske. Men ingen vet, varken karaktären som läsaren, om vad som är på gång. Skulle inte bli spännande då, ingen suspense. Så till övningarna.

Övning a: Sätt en klocka som tickar... jag ska alltså fortsätta på tre olika meningar som ska ge en antydan om vad som komma skall. Men vad?

Svar a: 1) Om tre timmar kommer hon att stå ansikte mot ansikte mot sin chef, samma chef hon anmälde för sexuella trakasserier.

2) Hon bävar för morgondagen eftersom hon ska hålla ett tal inför flera hundra människor och hon är rädd att hon ska svimma den här gången med.

3) Ingen svarar henne hos systern, nu måste han direkt åka hem till henne och se efter varför... eller om stalkern lyckats.

När man byggt upp suspensen, det vill säga spänningen, så gäller det att ta vara på den. Inte låta den rinna ut i sanden. Som i mening tre i övningen ovan här, där brodern kommer hem till sin syster men upptäcker att hon är borta. Där får jag en utmärkt scen att vila i den och hitta ett sätt att töja ut tiden men diverse detaljer. Detaljer som kan bli viktiga senare. Det är liksom där man som läsare vill vara.

Så när man då är i början på suspensen ska man vara detaljrik. Till exempel: Hur ser systerns hus ut. Hur långt in i huset gick brodern. Vilken tid på dygnet? Finns det avvikelser som kan avslöja att något hänt. Ligger mobilen kvar på köksbordet? Är ytterkläderna kvar i hallen? Är det stökigt om efter ett slagsmål? Hör han ljud, känner han lukter och så vidare. Nu till nästa övning där jag ska vila i suspensen.

Övning b: Vila i detaljerna. Fortsätta på texten 'Hon ber mig komma ut på bryggan. Jag går dit. Hon säger att hon kommer att knuffa i mig. Jag säger att jag inte kan simma.' Jag fortsätter på mening tre och döper mannen (protagonisten) till Erik och systern till Margareta. Eriks fru döper jag till Gertrud. (Jag väljer att använda mig av texten men skriva in de så den passar min text.)

Svar b: Erik hade ringt Margareta flera gånger den senaste timmen. Han visste att hon varit utsatt för en stalker i flera månader. Det var därför som Erik hade för van att ringa sin syster vid lunchen för att se om allt var bra. Efter jobbet brukade han sen åka förbi och ta en fika innan han åkte hem till Gertrud och barnen. Men idag hade Margareta inte svarat. Det ar därför han satt i bilen och var på väg ut. Hon bodde en bit ut på landet så det tog en och en halvtimme innan han var framme.

Han klev ur bilen och såg sig omkring. Såg att dörren till ladan var stängd som de brukade. Att hinken hängde på vattenpumpen på brunnen som vanligt. Hur den lilla robotgräsklipparen kom sakta körandes runt huset som inget hade hänt. Han gick med bestämda kliv över gårdsplanen och uppför trappen. han kände på ytterdörren som genast slogs upp. Han gick in i huset och ropade.

"Margareta! är du där" skrek han. Men inget svar. Han gick ut i köket som doftade svagt utav kaffe. På bordet låg dagens tidning uppvikt. Han gick ut i hallen igen och såg att hennes stövlar var borta. Då ringde hans telefon. På displayen stod det syster. Han varade irriterat.

"Varför svarar du inte när jag ringer."

"Jag hörde inte telefonen", sa hon men tunn röst.

Erik avslutade samtalen efter att hon bett honom att komma ner till bryggan. Han gick ut ur huset utan att bekymra sig om att stänga ytterdörren efter sig. Gick stigen som började vid ladan och som ledde ner till tjärnen och bryggan som deras pappa byggde åt mamma så hon hade någonstans där hon kunde bada ifrån. Så fort han kom ner på bryggan stod hon med ryggen emot.

"Jag har god lust att knuffa dig" sa hon med lugn röst.

"Men jag kan inte simma", sa Erik och höjde båda ögonbrynen, "det vet du."

"Om du tvingas att simma för att överleva så simmar du", sa hon och vände sig om.

Margareta såg på Erik med en blick han aldrig ett förut. Det var som om hon såg rakt igenom honom. Erik svalde hårt. Vad hade hänt?

Den milda vinden slet dem båda i håret och förde med sig dofter av Hägg och Syrén. Vattnet kluckade under bygga och vassen vaggade sakta fram och tillbaka. Trots att det var en fridfull by kunde inte Erik låta bli än att känna sig nervös. Det var något med Margareta som var annorlunda. Som om hon visste.

"Har det hänt något" sa Erik till slut och drog sakta efter andan.

Margareta nickade. "Jag har pratat med n granne och han hade sett stalkern."

"Jasså?" sa Erik torrt.

"Ja", sa Margareta och log så att hon visade tänderna, "det var du ... varför har du utsatte mig för allt det här? Varför har du förföljt mig? och varför slutade du inte när du såg hur rädd jag var."

"Det måste ha varit någon som är lik mig som", protesterade Erik högljutt. Men så tystnade han.

"Det var du", sa Margareta med en ton av sorg i rösten, "jag har satt upp kameror och jag såg dig i går kväll med egna ögon. Varför Erik? Varför?"

"Okej jag erkänner", sa Erik som med ens kände sig lugnare än på länge. Det var som om doften av adrenalin förvann och istället utbyttes mot lugnande lavendel. "Men jag var så rädd för att du skulle drunkna precis som mamma."

"Mamma drunknade inte", sa Margareta med vass röst. Hon tog ett steg mot Erik som automatisk backade. "Jag hittade pappas dagbok och där står det hur han hjälpte dig undan rättvisan. Men han visste precis som jag vet nu ... det var du om dränkte henne."

Erik skakade på huvudet. Då klev Margareta framåt och greppade snabbt sin brors armar. Och innan han hann att reagera hade hon dragit ut honom på bryggan och gett honom en hård knuff. Han såg Margareta rakt in i ögonen och den enda han kunde se var hat. Han försökte samtidigt hitta balansen igen. Han vevade runt med armarna och med ena benet och var på vippen att ställa ner andra foten när den andra knuffen kom. Erik for i vattnet med ett plask. Paniken tog tag i alla hans kroppsdelar och han började förtvivlat att sprattla för att hålla sig uppe över vattenytan. Men han sjönk under och tog sig upp för att sjunka igen. Han försökte nå brygga men den var för långt bort. Och när han försökte ropade på hjälp lät det mer som han gjorde kaffekokaren som man fick göra när man tog simborgarmärket. Det sista Erik såg innan han sjönk under vattenytan för sista gången var när Margareta lugnt gick från bryggan.

Okej det var dagens uppgift. Visst hade jag kunnat öka på med detaljer som att Margareta hade kortklippt brunt hår och melerade ögon. Att Erik var lång och slank och trotts att han passerat femtio så såg han ungdomlig ut till skillnad från hans yngre syster som såg sliten ut. Misstänker då att dagens blogg blivit tio minuter istället för fem. Hoppas att ni hängde med på min uppgift. Och kom ihåg, övning b lätt kan var grunden på en roman. Eller vad tycker ni?

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid att läsa. ta hand om er i massor. Kram till alla som behöver.