Sätta deadline - Reflektion

Jag har skrivit på min bok Dolda avsikter i ett par år längre än jag kanske tänkt mig från början. Jag ville bara bli som många av de stora författarna och skriva en bok på ett till två år. Det sket sig, kan man lugnt påstå. Men efter vägen fram till där jag är idag så har jag lärt mig massor av små saker som underlättar för mig i mitt skrivande. Men också vem jag är som en skrivande person. En person som kaske tar lite längre tid på sig än vad man tänkt sig....

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag har satt min deadline så många gånger nu att jag glömt bort hur många gånger jag gjort det, men varje gång har jag hittat ett sätt att göra boken lite bättre.

Vara som andra.

Jag försökte, som jag skrev ovan, vara som de etablerade författarna och skriva på i all hast. Jag strävade emot, att när jag skulle bli utgiven, skriva en till två böcker om året. Men här gjorde jag ett fatalt misstag som jag betalar för idag. Jag jämförde mig själv med andra. Jag jämförde mig med människor som jobbat många år i branschen medan jag bara börjat småsniffa på amatörernas utkant.

Men nu vet jag att man aldrig ska jämföra sig. Alla som skriver har sina egna förutsättningar. Det var därför som jag satte mig ner och skrev om Dolda avsikter från början. Jag ville göra det på mitt eget sätt, på det sätt jag visste och på det viset som jag lärt mig. Och i och med det har jag också hittat mitt sätt att skriva på. Min egen rutin.

Min deadline.

Nu har jag satt min sista deadline på bok Dolda avsikter. Och den ska vara klar i vecka 30. Sedan ska jag, om allt år som jag planerat, börja skicka in boken till diverse bokförlag i augusti. Sedan börjar the-waiting-game. Och förhoppningsvis kommer jag inom några månader få ett ja. Vad som väntar efter det vet jag inte nu. Men det gäller att ta en sak i taget.

I sommar ska jag försöka skriva på lite annat. Några noveller. Kanske någon skrivutmaning. Men jag ska också fortsätta med nästa bok. Men jag ska också ha semester så jag kan få lite perspektiv på mitt skrivande. Och när jag ta ett steg tillbaka nu ser jag hur långt jag kommit. Det tog mig kanske mycket längre än jag trodde initialt, men nu närmar jag mig mitt första slut av förhoppningsvis många.

Avslutningsvis.

Men en viktig sak som jag lärt mig är att inte ta en utsatt deadline på för stort allvar. Saker och ting kan hända på vägen som gör att man missar den. Och då är det bara att sätta en ny. Men det är inte hela världen om man inte lyckas hålla den. Det kanske blir skillnad om jag har kontrakt med ett bokförlag. Men det är ett problem jag tänker ta då...

Det var det jag hade att bjuda på. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.