Alla blir arga - Tankekorn
- 2 apr.
- 2 min läsning
För ungefär ett par veckor sedan skrev jag en lista om saker jag hade svårt att skriva om men som jag kämpar med för att bli bättre på. Och den listan innehöll en hl del om olika känslor. För att beskriva vad en människa känner eller beskriva hur en människa beter sig när känslorna spiller över är inte så lätt som man skulle kunna tro. Trillar man åt ena hållet kommer inte känslorna riktigt fram. Trillar man åt andra hållet så blir känslorna överdrivna.

När det kommer till att bli arg och så vidare är det viktigt att man håller balansen och inte trillar i för mesigt eller för galet...
Alla blir arga.
Någon gång har vi alla blivit irriterade, ibland riktigt arga. Och sedan allt där i mellan. Alla har vi hamnat i bråk någon gång, frivilligt som ofrivilligt. Vissa fler gånger än andra. Själv försöker jag håll mig ifrån bråk in i det längsta. Fast det är inte alltid rätt väg att gå det heller. Men i det verkliga livet gäller det att bråka om det som är värt att bråka om. Man väljer helt sonika sina strider.
Man väljer också vilka det är värt att bråka med. Vissa människor är det inte värt att ens bry sig om så det får fortsätta bråka med sig själva. Till slut kommer de upptäcka att de inte har någon publik. Vad jag försöker säga här är att det är en mänsklig känsla att bli arg. Man vill stå upp för någon annan, stå upp för sig själv eller stå uppför för en ideologi eller ett sätt att leva. Ja och så vidare...
I bokens värld.
Detta mänskliga drag att bli arg måste jag givetvis ta med mig i böckerna värld. Visst vore det konstigt om en boks karaktärer har ett kalejdoskop av känslor, alla utom ilska. Men det är svårt att beskriva sådana starka känslor som ilska handlar om. Dessutom mitt i allt detta ta hänsyn till deras olika personligheter. På det ska det kännas realistiskt, inte som en pekoral teaterscen.
En sak man kan tänka på när man skriver argumentationer är det alltid en som leder och en som svarar upp. Vem som leder och vem som följer upp kan med fördel variera. Om det är flera som bråkar bör man hålla argumentationen mellan två stycken i taget. Såklart kan det också variera. För om alla ska bråka samtidigt leder det bara till en skrikfest. Det blir rörigt och orealistiskt.
Avslutningsvis.
Starka känslor är svårt att beskriva. Det tycker i alla fall jag. Det är så mycket att ta hänsyn till om det ska bli bra. Men jag kämpar på med dessa starka känslor även om jag finner det svårt. För hur man än vänder och vrider på det, mina karaktärer är som folk i allmänhet, de bli också arga på varandra.
Det var det jag hade att bjuda på. Tack ni som läser. Ha nu en fortsatt bra dag och ta hand om er.

Kommentarer