Att nå ut - Tankekorn

För att lyckas här i livet behöver man stöd från sin omgivning. Det spelar ingen roll om du vill bli sjuksköterska, säljare, bloggare och så vidare. Alla gynnas av stöd och hjälp. Visst, arbetet måsta man göra själv, det är i slutändan väldigt uppenbart. Samtidigt, inget framgång kommer av sig själv. Men stödet, att det finns där är A och O. Det kan vara det som avgör om man ska lyckas eller misslyckas.

Som bloggare är familjen och vännernas stöd och hjälp viktigare än vad man kan tro. Ingen har lyckas utan den hjälpen och utan det stödet. Det kommer inte jag heller göra...

De största.

Alla är vi barn i början, alla har vi varit nybörjare en gång. Men av alla som lyckats så har de en sak gemensamt, stöd och hjälp av familj och vänner. Dessutom var det ett av de första råden jag snubblade över när jag för över tio år sedan började blogga. Att man ska ta hjälp av familj och vänner. Utan dem blir det mycket svårare att lyckats.

Och de största bloggarna idag började med ingenting. Sen började familjen dela. Sen delade vännerna. Och sen delade vänners vänner och vänner till familjen. Ja och så vidare. Inom ett par års slit började de nå ut till en mycket bredare publik. Och de som lyckats bäst har sen kunnat bli rika. Vissa av dem har till och med kunnat ge ut böcker.

Att nå ut.

Nu siktar jag inte på att bli någon stor bloggmogul. Pengarna är inte det allra viktigaste, bara en bonus i slutändan och kanske ett bevis på att man lyckats. Men om jag ska lyckas komma någonstans måste fler vilja hjälpa mig. Ju fler som delar, desto fler kommer läsa. Och jag? Jag har en chans att lyckas.

För mig som är en aspirerande författare är bloggarna min reklam. Mitt ansikte utåt. Det stället bokförlagen kan gå in och se vad jag går för. Ju fler läsare jag har, desto intressantare blir jag. Nu kanske jag kommer låta negativ, men jag har inte många som läser och än mindre som delar. (En som delar då och då och min man som delar allt.) Men det räcker inte på långa vägar. Tyvärr.

Avslutningsvis.

För det mesta bryr jag mig inte att jag inte har så många läsare. Ibland blir jag ledsen att så få vill ställa upp på mig. Och ibland undrar jag om jag gjort något fel. Om jag är så dålig att jag är inte värd att lägga ner tio till femton minuter på i veckan. Jag vet inte och det är problemet.

Nu så får ni ha en fortsatt bra dag. Tack ni som läser, det värmer. Tack ni som delar, det värmer mer. Ta nu hand om er och sen om varandra.