Tänka positivt - Tankekorn

Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan. Jag är bra på att skriva, inte bäst men långt ifrån sämst. Däremot är jag värdelös på att räkna. Det överlåter jag antingen till en miniräknare eller någon som kan räkna bättre än mig. Men att skriva har inte alltid varit en självklarhet för mig då jag fick höra av så många runt mig som barn att jag var dålig på det. Och ja, jag hade svårt med stavning och med grammatiken. Det har jag än i dag. Men jag lär mig ständigt nya saker och utvecklas hela tiden.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Som barn älskade jag att läsa. Med hjälp av min livliga fantasi ville jag också ge liknande historier till andra. Men då var jag ju tvungen att lära mig skriva.

Läsandet.

Jag gick i första klass och hade jullov när mamma läste Fem söker en skatt för mig. Jag tyckte historien var så spännande att jag genast längtade efter nästa bok. När mamma inte läste den för mig tvingades jag att läsa den själv. Då var jag arg. Idag tycker jag lite annorlunda. Hade hon fortsatt läsa hade jag kanske aldrig kommit på att jag ville bli författare.

Jag ville skriva historier som Enid Blyton. Den drömmen har jag fortfarande. En dag ska jag skriva ungdomsböcker som jag drömde om att skriva som barn. Men från då till nu har jag tappat min dröm i omgångar. Lyssnat för mycket på andras negativitet. Ända tills jag sökte till 'Ett professionellt författarskap' då väckte jag drömmen igen. Men i grunden var det var läsandet som tog mig dit.

Skrivandet.

Idag så skiftar mitt självförtroende från vecka till vecka. Nyss hade jag en period då jag inte trodde på mig själv. Igen. Men om jag inte tror på det jag gör så kan jag inte begära att någon annan ska göra det heller. Men som jag skrev inledningsvis, jag vet vad jag kan i grunden. Jag vet att jag är bra på att skriva, på att fantisera och kombinera de två.

Det jag inte är så bra på är att upprätthålla positiva tankar. Nu är jag dessutom nästan klar med Dolda avsikter kommer rädslan och tvivlen smygande. Självförtroendet packar en matsäck och gör sig redo att rymma ifrån mig. Men oavsett måste jag kämpa på säger viljan. Den säger också: du får aldrig ge upp på dig själv. Därute finns det någon som kommer tro på dig och ditt skrivande.

Avslutningsvis.

Ibland tror jag på min vilja och min envishet. Ibland inte. Självinsikten däremot vet att jag kan men självförtroendet övertygar mig ibland om annat. Men om jag får dem alla att samarbeta kanske de kan hjälpa mig på vägen mot ett bokkontrakt. Det gäller bara att tänka positivt...

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack ni om läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.