Att skriva av mig - Tankekorn

I måndags skrev jag lite ytligt om alla möten jag gjort med alla dessa läkare som jag mött under de åren då jag varit sjuk, från innan diagnos till diagnos och till idag. Det är många möten jag haft där jag inte fått å mycket respons. Men visst, ett fel som jag gjort är kanske att jag inte varit tillräckligt förberedd för dessa läkarbesök som jag kanske borde ha varit.

Jag har länge gått och burit på en frustration över att ingen har lyssnat på mig riktigt ordentligt. Jag förväntar mig inte mirakel men att man kanske kan få till en dialog.

Skriva av mig.

Det är lite därför som jag nu valt att sätta mig ner och skriva om alla mina upplevelser som jag haft inom sjukvården. Självklart på ett respektfullt sätt inför mig själv men också läkarna. För om det skulle bli så att de texterna skulle bli till en bok, en bok som blir utgiven, så vill jag inte hänga ut någon enskild läkare. Inte ens nämna deras arbetsplats.

Jag har trots allt sökt sjukvård på flera platser i landet. Och i vissa fall flera olika vårdcentraler en och samma stad. Inte ens nu när jag bara sitter och skriver av mig så är det intressant. Jag vill bara får ur mig vad som hände och kanske även hur jag mådde efteråt. Inget annat.

En bok.

Jag har en baktanke med att skriva av mig. Att det en dag ska bli en bok. En bok för de som känner igen sig i den ensamhet och den isoleringen man känner i och med en diagnos. Men också till deras familj och vänner så de kan få en bättre förståelse. Men främst till läkare. Och du i synnerhet allmänläkarna på vårdcentralerna där ute i vårt avlånga land.

Men jag skriver också den här boken för de som misstänker att de kanske ha hypotyreos. Så att de, till skillnad från mig, kan vara förberedda med bra frågor och listor med alla tänkbara symtomer. För om jag bara varit förberedd från början så hade det kanske inte tagit flera år för mig att få en diagnos. För det är nästan A och O idag att vara väl förberedd när man går till sin läkare. Kanske till och med veta vad man har en diagnos som läkaren sen kan bekräfta och kanske i vissa fall dementera.

Avslutningsvis.

Först och främst skriver jag för att få ur mig all bitterhet. Men också för att tvinga mig själv att läsa på vad min sjukdom innebär. I synnerhet för mig. Men i grund och botten så vill jag skriva en bok som alla ska kunna läsa och kanske känna igen sig i. Skulle du läsa den om den kom ut i bokhandeln?

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ta hand om er och varandra.