Berätta inte, visa - Författare

"Show, don't tell", eller gestalta som man säger på svenska, är ett välkänt utryck för alla som skriver. Som i grund och botten handlar om att belysa en händelse än snarare bara konstatera den. För det finns nog inge tråkigare än när en författare, inte bara skriver läsaren på näsan, utan också bara berättar rakt upp och ner det som händer. Det blir på något vis helt känslolöst och tråkigt. Visst slår man ihop en sådan bok? Ja jag gör i alla fall och då slår jag sällan ihop en bok.

Genom att gestalta en text kan man skapa en levande och engagerande läsupplevelse för läsaren. Få den att ska känna sig som en del av historien istället för en observatör.

Hon sa, han sa.

Jag har som sagt en förmåga att glömma bort att gestalta. Det är en anledning till att jag har svårt att skära bort text när jag redigerar. Något jag skrev om i förra veckans blogg. För när jag redigerar så måste jag snarare fylla ut. Och då mestadels med just gestaltning. För jag har en förmåga att fasta i "hon sa, han sa" och att jag inte beskriver omgivningen alls. Det blir en väldigt opersonlig text.

Men genom att gestalta, använda sig av den berättartekniken, skapar man en mer levande berättelse. I stället låter man läsaren uppleva historien, dra sina egna slutsatser. Allt genom karaktärernas egna handlingar, ord, sinnen och känslor än snarare genom författarens beskrivningar. Lätt som en plätt? Eller nja, kanske inte.

Gestalta mera. Nu handlar det handlar om att via karaktärerna skapa en känsla av en plats. Skapa en handling genom deras ögon och deras sinnen, i motsats till att enbart berätta. Om en karaktär är rädd, kär eller arg kan man visa dens känsla visa dens beteende, än snarare bara säga att den är rädd, kär eller arg.

Sen kan man med fördel använda sig av människans alla fem sinnen. Så som känsel, syn, hörsel, lukt och till och med smak. För genom att utnyttja de sinnena kan vi också få en helt annan förståelse om vad som händer. Det ger liv till texten.

Avslutningsvis.

Tyvärr har jag svårt för denna skrivteknik, men jag jobbar ständigt med den. Försöker lära mig mer och mer. Utveckla mitt skrivande. För det kan vara det som avgör om jag får mitt bokkontrakt eller inte. Men jag hoppas att jag får till det i slutändan så att jag en dag kan uppfylla min barndoms dröm. Och jajag vet, alla drömmar är inte till för att förverkligas, men den här är det.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni läste. Dela gärna. Ta vara på er nu.