Beslutsångest.

Jo så är det faktiskt... jag lider av en oerhörd beslutsångest så fort jag ska ta det minsta beslut. Har alltid svårt att bestämma mig eftersom jag vill att beslutet i slutändan ska kännas rätt. Och kanske inte bara kännas rätt, utan vara rätt. Ibland har det gått så långt att jag inte kunnat bestämma mig utan med stor lättnad gett någon annan rätten att besluta. Fast det kan jag inte göra här.

Beslutsångest är ett sammansatt ord av orden beslut och ångest. Beslut betyder rätt och slätt ett avgörande ställningstagande. Du bestämmer dig för något helt enkelt. Ångest betyder att man har oro, kanske till och med fruktan, för något som gör att man mår dåligt och inte kan få ro. Så beslutsångest måste enkelt betyda att man blir orolig av att behöva göra ett val.

Semestern.

Just nu sitter jag i skrivande stund och vet inte vart min nya bok ska ta mig. Vart de ska åka på sin semester. En semester som kanske inte blir så trevlig som de hoppats på. Men det är väl lite så i böckernas värld att något måste hända som gör att det skaver, annars blir det inte spännande.

Frågan jag nu ställt mig i flera år är vart denna semester ska ta vägen. Det är inte bara en semester som ska bestämmas till boken jag skriver just nu, utan det ska återkomma även i nästa bok. Och då inte bara som semester, utan något mer permanent. Klart jag har beslutsångest, det måste bara bli rätt. Det måste passa in i historian.

Flera bokidéer.

För kanske fyra fem år sedan såg jag en bild på ett hus... då fick jag min första idé om Emma Elliot. Namnet kom dessutom bara till mig. Genast kändes det rätt. (Kom ihåg att sådant händer mig väldigt sällan.) Men den historien jag kom på kändes inte rätt som en första bok. Inte ens som en andra bok.

Idé om första boken fick jag genom att spela ett spel (som jag fortfarande spelar då och då). Med inspiration från spelet lät jag min protagonist hamna på ett litet hotell i de Liechtensteinska alperna. Men sen behövde jag en bok som en brygga mellan dessa idéer. Då tog jag en idé som jag jobbade med när jag gick på Mot professionellt författarskap på Västerbergs folkhögskola.

Har beslutsångest.

Med historier nästan klara i mitt huvud så kan jag inte bestämma mig vart det ska utspela sig. Jag vet att jag får göra som jag gjorde med första boken. Hitta på ett område som passar in i in historia. Med det är det som är privilegiet med att skriva fiction, det behöver inte vara sant, det behöver bara låta sant.

Men jag vet inte just nu vart den där platsen ska vara. Vad som känns bäst. För tänk om jag tar ett beslut som inte känns rätt. Ett beslut som gör att jag måste gå tillbaka och skriva om. Tänk om världen går under....??

Nåja, ni ser ju hur jag lider... ja typ. Nu får ni alla fall ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er därute. Kram.