Bokens handling - Författare

Jag skriver inte de här bloggarna bara för att visa mig på styva linan och berätta för er hur bra jag är på att skriva böcker. Jag är en ren amatör på att skriva än så länge. Den dagen jag gett ut en bok kanske jag kan börja kalla mig professionell. Men tills dess skriver jag dessa bloggar för att påminna mig själv och repetera. Om det också hjälper er är det en lycklig bonus. Skriva är trots allt det bästa jag vet.

*Den dramaturgiska kurvan.

Men varje bok består såklart av en huvudhistoria, den röda tråden. Men den innehåller också en del små bihistorier. Eller så kallade parallellhistorier Det är det jag tänkte ta upp idag, bokens handling.

Dramaturgiska kurvan.

Huvudhistorien säger sig självt, det är det boken handlar om. I min bok Dolda avsikter som jag nu korrläser (igen) så är huvudhistorien om en hämnd där min protagonist bara råkar hamna i korselden, om man nu kan utrycka sig så. Det är den röda tråden som går igenom hela boken, kapitel efter kapitel. Den historien som följer den dramaturgiska kurvan.

Dramaturgiska kurvan är en modell som författare kan använda sig av för att kunna strukturera upp sin historia. Om ni ser på bilden ovan så består den av olika stadier där det hjälper en att avgöra var de olika olika händelserna inträffar. Den har sin inledning, presentation, upptrappning, tvister, en lösning med avslut. Allt indelat i akter där akt två är dubbelt så stor som akt ett och tre.

Bihistorier.

Men en bra historia förtjänar bihistorier. Det är nästan som om en huvudhistoria inte blir hel om den inte har bihistorier. Så hur kan en sådan historia se ut? Det kan vara en historia som dyker upp lite här och där i handlingen. En historia som går parallellt med huvudhistorien. Exempel: Protagonisten letar efter en sällsynt bok eller har ett intresse av att gå på trav. Eller ett kompisgäng träffas varje freda på en pub.

En bihistoria kan också dyka upp i ett kapitel utan någon senare återkoppling. Som att du går och handlar och träffar på en dam som behöver hjälp att läsa på en produkt. Bihistorierna gör historien mer levande eftersom det är sådant vi råkar ut för i verkligheten. Ibland möter man en person man aldrig träffar igen.

Avslutningsvis.

Det är inte bara att skriva en bok... det är mycket man måste tänka på. Men det viktigaste av allt är att den som skriver den ska känna sig bekväm och tycka det är roligt att skriva. Det där med stavning och meningsuppbyggnad det kan man ta sen när historien redigeras.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack frö att ni tog er tid. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.