Bryta mönster - Tankekorn

I hela mitt liv, mer eller mindre, så har jag blivit behandlat på näst intill samma sätt. Aldrig riktigt accepterad, aldrig riktigt uppskattad för det jag vill göra och aldrig riktigt inbjuden in i värmen. Första åren i skolan mobbades jag, sedan ignorerades jag. Och jag har nog aldrig riktigt hämtat mig från det. Jag har nog aldrig fått chansen att bryta mönstret.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag har gjort allt för att bli sedd, för att bli accepterad för den jag är och för att få tillbaka det jag investerat i andra i form av stöd. Men det har alltid slutat på samma sätt...

Alltid ställt upp.

Jag har alltid försökt vara den goda vännen som alltid finns där, som alltid ställer upp när någon behöver det. Jag har till och med gjort saker utanför min bekvämlighetszon bara för att vara den där vännen som inte sviker. När jag sen behövt hjälp så har jag mestadels bara fått tystnad tillbaka. Jag har mer eller mindre fått klara mig på egen hand.

Och ja, det har känts orättvist. Jag har känt mig sårad. Men har jag påpekat detta så är jag gnällig och negativ. Det är som om jag aldrig kan göra rätt. Jag vet också att om man ställer upp på någon ska man aldrig begära att de ska ställa upp tillbaka. Samtidigt så är det väl så goda vänner gör, kliar varandra på ryggen?

Bryta mönster.

Nu ska jag inte vara orättvis, jag har fått hjälp många gånger. Ska jag flytta så har vänner ställt upp och burit. Men om jag vill att någon delar min blogg möts jag av ursäkter. Visst det är skönt att folk ställer upp när man själv inte orkar. Men dt som verkligen betyder något för mig är skrivandet där bloggen är mitt fönster utåt.

Bloggen är min reklam om mig själv. Hur jag skriver och hur jag utvecklas. Man skulle kunna tycka att det är betydligt lättare att dela en blogg än att bära på en otymplig soffa eller säng fyra våningar upp eller ner. Jag måste göra något fel här. Men vad? Och hur bryter jag ett invant gammalt mönster? Ett mönstret som jag inte längre vet vad det är.

Avslutningsvis.

Jag vill så gärna veta vad jag för fel när ingen riktigt tar mig på allvar. Visst jag har hört orden "klart jag stöttar dig" men sen har ingen backat upp orden med handling. Ursäkterna till varför handlingen uteblir har varit fantasifulla. Men det är en helt annan blogg...

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och ta hand om er, alla.