De skapar historien åt mig.

Att skapa bra karaktärer är A och O. Det är de som skapar liv och rörelse. Det är de som får saker att hände. Det är de som för historien framåt och tar med sig läsaren på en, förhoppningsvis, oförglömlig resa. En resa där man hejar fram protagonisten oavsett vad det gjort eller tänker göra. Oavsett om den är ond eller god. Som gör att man inte ska lägga ifrån sig boken förrän man läst den från pärm till pärm.

Allt börjar med en idé. Allt som oftast handlar det om en liten idé. En idé som efter hand utvecklas till något större. Genom den idén så dyker en radda karaktärer upp. Oftast dyker protagonisten först upp. Sen dess familj, vänner och så vidare. Sist dyker antagonisten upp, ibland till och med som en överraskning.

Idé från ett spel. Min idé till Dolda avsikter fick jag när jag spelade spelet Murder in the alps. Då ställde jag mig frågan: tänk om en ung kvinna åker till ett litet hotell i Alperna och där råkar ut för diverse otrevligheter. Till exempel ett par mord. Sen plockade jag in inspiration från dokumentärer, tv-serier och böcker. Främst böcker av Agatha Christie.

Men det var inte där min Emma Elliot skapades. Nej idén till henne fick jag tidigare när jag såg en bild på ett hus. Ett hus som såg ut att ha en historia. Jag såg framför mig hur en ung kvinna flyttade in och så började saker hända. Bland annat dyker det upp minnen hos protagonisten hon inte till en början kan placera.

Vem är Emma?

Jo Emma Elliot är en skild kvinna. Hon har en dotter. I Dolda avsikter har hon pojkvännen Viktor. Hon bor i en liten lägenhet i Gamla stan och försörjer sig som hotellstäderska. Hennes bästa vän är också är hennes arbetskamrat. En vän som kanske inte är med så mycket i bok ett utan dyker upp desto mer i bok två som jag skriver på nu. (Vill ni veta mer om Emma, ja, då får ni hoppas att böckerna blir utgivna så ni kan läsa er fram till det.)

Men jag som i vanliga namn har svårt för att namnge mina karaktärer så va det den totala motsatsen med Emma Elliot. Det namnet kom till mig, både för och efternamn, som en blixt från klar himmel när jag satt och tittade på den där bilden med huset på. Emma Elliot kändes mer rätt än något annat namn jag kommit fram till.

Antagonisten då?

I Dolda avsikten så blev inte antagonisten lika självklar. Min tanke var att det skulle vara någon som i princip gömde sig mitt framför allas ögon. Den jag hade valt ut som antagonisten såg min man när han testläste så fort hon dök upp. Då insåg jag att den karaktären hade lurat mig hela tiden.

Jag som trodde att jag hade koll på min antagonist insåg när första utkastet var klart att det var någon helt annan. För när jag till slut fått grundhistorien klar för mig så var det bara att å tillbaka och utveckla alla karaktärer än en gång. Skriva om hela historien.

Karaktärer utvecklas...

Under tiden som man skriver så utvecklas varje karaktär så mycket som behövs för historien. De utvecklas (oavsett uppdrag jag satt dem i) olika mycket. Vissa mer än andra. Vissa har knappt någon bakgrund medan andra har en historia som går tillbaka till den dagen de föddes.

Det kan handla om allt från utbildning, jobb och karriär. Om familj, vänner, arbetskamrater och ytligt bekanta. Vilka intressen de har, hur deras sociala liv ser ut, om de har personlighetsstörningar som handikapp och så vidare. Ja och vilken dag de föddes och vart. Men hur det än är så är karaktärsskapande något som aktiverar de små grå. Som också är bland det roligaste när man skriver ihop en historia. För det är ju de som skapar historien, det är de som tar med mig på en resa än snarare tvärtom.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er nu. Kram.