Den sanna historien om - Övning

När jag gick på utbildningen "Mot professionell författare" köpte jag på mig boken "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick & Ylva Karlsson. Sen har den i princip stått där i bokhyllan och gjort långnäsa åt mig. Förutom ett par gånger jag plockade upp boken för att göra ett försök, men kom på mig med att hitta något annat att göra istället. Men nu så tänkte jag i alla fall, några fredagar framöver, göra den så kallade första övningen i boken. För skojs skull...

*Media från Pixabay och Pexels. Redigerad i Wix.

Den går ut på att med en tärning ska slå fram en karaktär. Och sen ska man när man slagit med tärningen skriva "den sanna historien om..." Och om du vill kan du också göra övningen.

Med hjälp av en tärning kan man trolla fram en karaktär. Börja med att slå med tärningen två gånger, lägg siffrorna bredvid varandra. Jag fick först 5 sen 2. Det gör karaktären 52 år.

Tärning röd. Vart bor din person:

1. på en ö...

2. i en stor stad...

3. under en gran...

4. på en bondgård...

5. i ett höghus...

6. i en förtrollad trädgård...

Tärning blå. Vad har din person med sig:

1. en baddräkt.

2. ett förstoringsglas.

3. en trasig mobiltelefon.

4. en bukett blommor.

5. en sax.

6. en karta.

Tärning grön. Din person bär på en hemlighet.

1. Jag har inte varit ute på sju år.

2. En gång dödade jag en katt.

3. Min önskan är att bli soldat.

4. Mitt andra namn är Hubert.

5. Jag är kär i min tandläkare.

6. Jag har aldrig skrivit ett brev.

Vart bor min person? På en bondgård.

Vad har min person med sig? En trasig mobiltelefon.

Vilken hemlighet bär min person på? En gång dödade jag en katt.

Jag döper min karaktär till Sanna. Hon är 52 år gammal och kommer från Gävle.

Den sanna historien om...

Här kommer den sanna historien om Sanna. En medelålders kvinna som i unga år flyttade ut till en bondgård för att uppfylla en barnslig dröm från när hon bara tre år, att ha en bondgård med allt vad det innebär. Det berättar hon för mig när jag träffade på henne på Gallerian nian. Av kläderna att döma så tror jag henne. Dessutom sprider sig en svag doft av ladugård om kring henne. Hon ser på mig med frånvarande blick och jag frågar om hon behöver hjälp. Hon nickar frånvarande och håller fram en mobil som uppenbarligen är trasig och berättar snabbt om hem hon är.

"Vill du att jag ska ringa någon åt dig?" frågar jag försiktigt när hon tystnat.

"Min man", säger hon med entonig röst. Sen spricker hon upp i ett brett leende. "Fast det blir nog svårt eftersom han är i himlen. I himlen tillsammans med den där fördömda katten."

"Jaha okej" säger jag och känner mig lite ställd, "den fördömda katten?"

Då tar hon ett steg närmre och ser mig rakt i ögonen. Omedvetet lutar jag mig närmre.

"Vet du" viskar hon, "jag dödade den katten. Säg inget till någon för ingen vet att det var jag som körde över grannens katt."

"Fast ... varför berättar du det för mig?" Jag kände mig högst förbryllad.

"För att lätta mitt samvete", sa hon och vände sig om och gick sin väg med tunga gummistövelsteg.

Än idag förstår jag inte varför hon sökte upp mig. Men det är knappast första gången en konstig människa stoppar upp mig på stan och det lär inte vara den sista heller.

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Så får vi se nästa fredag vad tärningarna har att bjuda på för en historia. Hoppas ni gillade den. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Ta hand om er och om varandra.