Det där med dialog.

Att skriva dialog kan ibland vara bökigt. Man vill trots allt att prat mellan karaktärer ska kännas trovärdigt. Som något man kan höra ute på gatan, inne på en restaurang eller inne på ett café. För alla vi som läser böcker kan nog skriva upp på att stolpig och orealistisk dialog gör en bok tråkig, trist och inte så rolig att läsa.

Jag vet vad mina karaktärer ska säga och när de ska säga det. Det är inte problemet. Problemet för mig är att få in dialog i en text utan att det tar bort momentan från läsningen.

Bra tipps.

Ute på nätet finns det en uppsjö av "bra" tipps på har man ska skriva. Men ibland känns det som att stå i en djungel utan att veta åt vilken håll man ska hugga sig fram. För hur det än är så passar inte alla goda tipps in i ens sätt att skriva. Och det är okej.

Men ett bra tipps i hur man skriver konversation är att lyssna. Att lyssna på hur ens vänner pratar, hur ens familj pratar. Eller bara gå ut på en restaurang eller café och lyssna in på andras konversationer. Kanske till och med hämta inspiration från film, TV-serier och till och med dokumentärer. Att alltid ha konversationsradarn påslagen.

Dr Phil. Men det finns ett program som jag periodvis tittar på för att hitta inspiration. Nämligen programmet Dr Phil. Där har jag hittat mycket inspiration till konversation. För att skriva dialog handlar inte bara om att prata med varandra.

Så... hur pratar de med varandra? Vilken relation har de? Hur ser dynamiken ut? Hur ställer sig Dr Phil gästerna? Hur ställer sig gästerna till Dr Phil? Vilken sorts ögonkontakt har de? För en konversation är så mycket mer än bara ord, man pratar också med kroppen via mimik och rörelser. Det går hand i hand. Så att skriva en bra konversation innehåller både orden och gesterna.

Gestaltning.

Att skriva dialogen i sig är inte det svåra. Utan det jag har svårt för är gestaltningen. Vad de ska säga är det enkla. Hur de utrycker sig med kroppen är däremot det svåra, i alla fall för mig. Jag har en tendens att bli lite upprepande. Så det är inte så lätt som det låter att få till en bra dialog. Att få det att kännas trovärdigt.

Så när jag skriver brukar jag försöka se varje scen framför mig som om jag tittade på film. Och sen försöka förklara den scenen för någon som i sin tur inte sett filmen. Inta bara med en torr konversation, utan även röstlägen, mimik och kroppsrörelser. Man vill få in en helhet. Få den som läser att känna att, jo, så kan det vara.

Bland det enklaste och det svåraste.

Att börja skriva en bok är nog bland det enklaste som finns. Man får en idé och sen är det bara att sätta sig ner och skriva. Men att skriva klart den samma är bland det svåraste som finns. Men även om du håller dig till alla tänkbara regler så är det ingen garanti att du gör succé. Ibland handlar det också om timing. Nu får ni ha en fortsatt skön dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kram.