Det går (sakta) framåt.

Jag skriver på utan hjälp och utan stöd från någon. Jag bloggar på fast jag knappt har några läsare. Men ni som läser, vet detta, jag är oerhört tacksam och glad för att ni gör det. Ibland känns det som om jag tar ett steg framåt och två tillbaka... som om hela mitt liv handlar om att kämpa hårt för att över huvud taget komma någonstans. Och när man äntligen tror att man kommit en bit på vägen slås tillbaka till början eller ändå längre.

Men skam den som ger sig... Nu sitter jag och läser igenom 'Dolda avsikter igen. Jag läser, jag rättar och jag redigerar ännu en gång. Men genom åren som jag skrivit på detta projekt har en del misstags gjorts.

Misstag och missar.

Först och främst har jag skrivit fel namn ett par gånger. Lätt hänt eftersom jag har byter namn på mina karaktärer och missar att skriva in det nya. Och tänka er, vissa har fått nya namn igen. Sen har jag ibland svårt att komma ihåg vad mina karaktärer heter. Vid ett par tillfällen har stackars Liam fått heta Johan, av någon anledning.

Sist men inte minst så blandar jag alltid ihop dåtid och nutid. Men det värsta misstaget måste ändå vara, när de för tredje gången i samma kapitel skulle äta middag. Alltså, hur tänkte jag där? På den frågan skulle jag säga - jag tänkte inte alls.

Trovärdigt språk.

Och så ska man få konversationerna att trovärdiga. Men hur trovärdigt känns det om alla pratar exkat lika. Nej... det känns inte trovärdigt alls skulle jag vilja påstå. Därför fick jag sätta mig ner, vid tidigare redigeringar, och gå igenom konversationer och få dem att låta mer trovärdiga.

För de tyska karaktärerna har bott olika länge i Sverige och pratar därmed olika bra svenska. Det trovärdiga vore om de pratade som tyskar bryter. Att min karaktär från Norge givetvis ska prata med norsk klang. Och deras sätt att prata jobbar jag med det även i denna redigeringsomgång. Och inte bara de utan allas konversationer.

Det går framåt. Så, konversationerna ska låta trovärdiga. Och det oavsett bakgrund och personlighet. Man vill att känslorna ska sitta där, att gestaltningarna inte upprepas och att omgivningen ska kännas rätt. Just nu känns det som om jag tagit ett par stapplande steg framåt efter att ha tagit många några kliv bakåt. Men jag börjar ändå se ljuset i tunneln.

För jobbar man på antar jag, om jag tar tillräckligt många kliv i rätt riktning, kommer fram till ett slut. Fast ibland måste man också ta ett kliv tillbaka för en bra överblick av det man skrivit. För att kunna gå tillbaka med fräscha ögon.. Och 'Dolda avsikter' har nu vilat i flera månader (igen) så nu ska det väl ändå vara sista gången jag redigerar den. Efter det blir det att ta tag i alla redigeringar av 'Gränslös tillvaro'.

Men nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Och tack för att ni tog er tid. Ta hand om er . Kram.