Det är jag tacksam för - Blogginlägg
- 7 jan.
- 2 min läsning
Sedan jag tagit min välbehövliga jul-och nyårs-ledighet har det hänt en del i mitt liv annars så tråkigt inrutade liv. Jag missade Johannes besök, men fick se efterspelen. Men Anna däremot, Johannes misstänkta stalker, dök upp med en massa onödig snö. Men ibland är det bara att bita i det sura äpplet och inse att trots all skit så har man mycket att vara tacksam över.

Idag tänkte jag dela med mig av några saker som jag kanske tagit för givet men som jag nu är tacksam över att jag har. Att vi har...
Första bloggen för i år.
Jag funderade länge och väl vad min första blogg skulle handla om. Vilka visdomsord jag skulle dela med mig av. Men istället tänker jag dela med mig av några saker som jag är tacksam över nu när vardagen börjat ramla tillbaka till det normala. Nu är vi inte riktigt där än, men det är på gång. För som jag sa inledningsvis så har det hänt en del saker som jag inte kunnat föreställa mig.
När Johanns drog in över Sverige satt jag och min man tryggt nere i södra Sverige. Men så fort vi vågade satte vi oss i bilen och åkte upp mot vår stuga som låg mitt i stormområdet. Och när vi kom upp insåg vi vilken tur vi haft. Inga träd hade fällt runt vårt hus. Inne i skogen ja, men inte vid vårt hus. Däremot hade vi strömavbrott som många andra. Och då, som grädde på moset, kom Anna med snö.
Vara tacksam över.
Med ens insåg jag, och säkert många med mig, hur man tagit vissa saker för givet. Bara en sådan enkel liten sak som att trycka på en kontakt på väggen och så lyser en lampa. Att man slipper sitta i ett mörkt hus med endast stearinljus som enda ljuskällan. Eller att ha ett kyl/frys som gör att maten håller sig. Eller element som avger värme så man slipper frysa.
Det kan tyckas vara små enkla saker, men som man känner tacksamhet över att ha när man varit utan det i några dygn. När strömmen väl kom tillbaka efter fem och ett halvt dygn hade vårt kylskåp gått sönder. All mat fick kastas. Sedan fick vi reda på att fläkten till vår Luft/vatten-värmepump frusit. Ändå hade vi det långt ifrån värst.
Avslutningsvis.
Nu ska jag vara ärlig, vi sov inte kvar i stugan medan det var strömlöst. Däruppe, mitt i vintern, blir det kolsvart. Men vi åkte upp varje för att elda i vedspisen så inga rör skulle frysas. Men det tog såklart på krafterna. Inga konstigheter. Samtidigt känner jag bara tacksamhet övar ett det inte blev värre.
Det var jag hade att bjuda på idag i årets första blogg. Tack för att ni läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.


Kommentarer