Jag lovar och jag svär - Blogginlägg

Nyårslöften är en gammal företeelse som levt kvar ända in i våra dagar. Och när klockan slår tolv slag natten till den första januari höjer vi våra glas med bubbel och lovar och svär. Vi ska sluta röka, vi sa börja springa och styrketräna. Vi ska sluta äta godis, sluta äta chips, äta nyttigare och sluta dricka alkohol. Löftena är många, men inte många orkar hålla dem. Inte ens januari ut.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag har tänkt mycket på det där med nyårslöften, löften man ger andra och som man aldrig orkar hålla. Löften som aldrig ger dig en positiv känsla. Bara besvikelser...

Jag lovar. Jag brukar alltid ha ett nyårs löfte varje år. Men jag lovar bara något jag vet att jag kan hålla och bara till mig själv. Ingen annan. För skulle det vara så, av olika anledningar, att jag inte klarar av att hålla löftet är det bara mig själv jag sviker. Ingen annan. Bara den känslan kan vara rätt skön och man slipper den där känslan av att man sviken någon annan.

Nej, nyårslöften ska handla om att göra sig själv till en bättre människa, ett litet steg i taget. För det gäller också att ha en rimlig nivå på sitt löfte. Kanske inte lova att man ska gå till ett gym tre gånger i veckan om man aldrig styrketränat. Då kanske man kan lova börja röra på sig med till exempel stolsträning hemma i köket eller lätta promenader runt kvarteret.

Och jag svär.

Men i år har jag faktiskt klivit ur nyårslöftets bekvämlighetszon och gett ett löfte, inte bara till mig själv, utan även till min man. Han i sin tur har gett samma löfte till mig. Löftet består i att våga lite mer. Att våga göra saker man inte vågat göra tidigare. För att renovera utan kunskap gör kanske att man drar öronen åt sig och så blir ingenting gjort.

Men jag vill få saker gjort. Och då måste man våga. Fast först läser man på. I massor. Hade vi haft en stor budget hade man kunnat anlita folk. Men det har vi inte, längre. Och då får man bita i det sura äpplet och göra så mycket man kan på egen hand. Glatt påhejande av varandra. Och det är det vi ska våga tillsammans 2026. Ja det svär jag på.

Avslutningsvis.

Mitt i allt detta har jag också lovat mig själv att ta mitt skrivande till en ny nivå. Skicka in min bok såklart. Delta i novelltävling givetvis. Men också planera och sen kanske starta en podd. Trots att jag kanske inte har bästa rösten. Sen har jag också lovat mig själv att inte ta mera skit, oavsett vem som ger den.

Det var allt för idag tack för att ni läste. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.