Dikt Vs verklighet - Reflektion
Jag slår vad om att ni också tänkt tanken "tänk om något bara kunde flyta på". Men i verklighetens vardag så händer det ständigt saker som strular till det. Ofta handlar det om småsaker som att mjölpåsen går sönder, ett glas åker i golvet eller man slår i tån i tröskeln. Allt det där som gör att det känns som livet jobbar emot en... fast, man ska nog vara glad om man bara råkar ut får småsaker, det finns de som har det mycket värre.
Varje protagonist har det definitivt värre, det kan jag lova. Annars skulle det inte blir en bra historia. En bok där protagonisten glider på en räkmacka skulle ingen vilja läsa.
Protagonisten.
Jag förstår någonstans att om en historia ska bli spännande så måste protagonisten utsättas för någon form av fara. Det behöver inte vara något stor fara som att kidnappas, utpressas eller förföljas. Men faran måste någonstans innebära att de riskerar att förlora något. Men man måste också hålla en balans. För lite fara - historien riskerar bli långtråkig. För mycket fara - historien tippar över mot orealistisk.
Det är svårt att hitta den rätta sortens faran. Det är inga problem att utsätta protagonisten för fara. Men har den inget att förlora, riskerar historien bli rätt kort. Och det är nog här som jag kan ha missat något. I synnerhet i min första bok. Min protagonist riskerar egentligen ingenting. Eller? Kanske dags att att sätta sig ner vid skrivbordet igen och rätta till det problemet.
Dikt Vs Verklighet Men det känns som om jag fortfarande lär mig nya saker som gör att jag i princip måste börja om. Men det gör också att jag hela tiden tar ett steg närmre att bli utgiven. Att skriva ännu bättre böcker. Det går bara inte så fort som jag kanske hade hoppats på från början. Det gäller att gilla läget. Tänka om, göra om, men framförallt göra rätt.
Som i fredagens övning där jag fick testa på att utsätta en protagonist för tillräckligt mycket fara där den också riskerade att förlora något. Mitt svar blev: Den konflikträdde Johnny som ringde till polisen åt sin kvinnliga granne. Det visade sig att mannen inte tolererade att han lade sig utan hotade att skada både han själv och hans barn. Med andra ord, Johnny utsattes inte bara för fara, ha riskerade att förlora sina barn.
Avslutningsvis.
Men det spelar nog ingen roll hur mycket jag hittar på för att utsätta mina protagonister för fara, verkligheten kommer ändå alltid att överträffa dikten. Men det betyder inte att man ska ge upp för det. Det finna många historier som måste berättas.
Det var allt jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni läste. Dela gärna. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.
Comments